Jag har många, väldigt bra minnen. Men ett utav det starkaste är såklart hästrelaterat!

Det var 2002 tror jag, jag hade ponnyn Ginger. Det var tävlingsdags, andra omgången av ponnyallsvenskan division tre. Vi hade världens underbaraste lag! Vårat lag hade tagit oss vidare till omhoppning och vi visste att vi hade ganska bra stilpoäng med oss från grundomgången. Men det är lätt att man glömmer när man kommer in på en omhoppningsbana, men vi höll oss i skinet, red runt omhoppningsbanan, snyggt och säkert med något mer fart än i grundomgången. Med fyra felfria ryttare även i omhoppning och en lååång väntan på prisutdelning, trodde vi att vi hade kommit trea. När det då ropades ut i högtalarna att "till prisutdelning, som segrare vill vi ha Hageby Ridklubb följt av .." Vilken känsla! Och vilket jubel det blev! Vi hade den absolut största hejarklacken och jag tror alla fällde en liten tår i detta ögonblick..

Vi hade aldrig en tanke på seger, utan vi red för att vi tyckte det var roligt. Vi var ett väldigt sammansvettsat gäng som gjort mycket tillsammans och att ha roligt var det allra viktigaste. Med tanke på att vårat lag bestod att en lektionsponny och tre väldigt unga ponnier så fanns aldrig en tanke på seger eller placering. Därför var detta extra roligt!

Samma dag red jag en klass efter laghoppningen med Ginne. Där gick vi in och satte en klockren dubbelnolla och kom ut från banan som ledare. Dock blev vi slagna och hamnade tillslut på en hedrande tredjeplats. Men guud så glad jag var och så kul vi hade! Ett otroligt starkt minne och någonting jag aldrig kommer att glömma...

Jag - Ginger. Hanna Hedenberg - O´neil, Pappa Bosse, My Linde - Hagens Xantina, Frida Örnborg - Galant.


♥

pussis tess ♥