fredag den 13 februari 2009
Livet är oerhört tung just nu, kropp och huvud känns tomt. Jag har gråtit så mycket att jag spytt, vet inte om de finns någonting kvar i kroppen längre. Men för min egna och för Peisans skull måste jag börja, försöka, acceptera de här och leva vidare.. Hela familjen sörjer men vi ska klara de här, för de hade du velat min älskling.. Fått många frågor som ja inte kunnat svara på, för ja vet helt enkelt inte svaret själv. Men den tyngsta frågan svarar ja på för att slippa den igen och som ja känner nu så, nej, de blir ingen ny häst, mitt hjärta tillhörde Peisan.. Ja hoppas du har de bra där du är nu älskling, går inte en mintut utan att ja tänker på dig, saknar dig nått så oerhört! Saknar att pussa på din fina stora grå mule, varför lämnade du mig Peia!?
De var tungt, men jag var tvungen att åka upp till stallet idag.. Att sätta sig i hörnet på boxen där ja alltid satt, du var alltid nyfiken och skulle nosa och ha av mig mössan för att pilla i håret, de va så tungt. Tårarna bara rann och de kändes så fel att du inte var där! Klarade inte av att ta bort alla saker, gå till platsen där ja fann dig eller gå dit din kropp finns idag, de bara går inte, de är för tidigt.. Jag kan fortfarande inte tro att de har hänt, vill att någon ska knuffa på mig, väcka mig och säga "lugn tess, du hade bara en mardröm".. Tänk om de kunde få vara så.. Vi skulle åkt upp till uppfödaren imorgon och visat upp dig, vi skulle ha tävlat nästa helg, fan för de här... Ja hoppas att ni alla hästmänniskor tar vara på varje sekund med era älsklingar, njuter av varenda ridtur, njuter av allt - ni vet aldrig när de kan vara sista gången..
Ja vill bara tacka alla för stöttning och allt! De känns så himla bra att veta att ni finns och att ni bryr er, vilket tid som helst på dygnet, ni anar inte vad de betyder! Tack för alla blommor, sms, brev, allt! Önskar att ja kunde tacka er mer, men har valt att "stänga inne" mig själv ett tag. Behöver tid för mig själv.. Men ni ska veta att ja uppskattar allt även fast ja kanske inte visar de på bästa sätt just nu..
<3<3 du e stark hjärtat!
det gör så fruktansvärt ont att läsa detta :'(
livet är så jävla orättvist..
det är sjukt tess, önskar man kunde göra något bättre ä vad man vet att man ska gör , helt jävla sjukt är det som hänt, något som inte borde få hända. sörjer något så fruktansvärt med dig Therese!
mitt inlägg
Jag börjar gråta bara av att läsa texten.
Jag sitter och gråter nu, fan jag har fortfarande inte förstått hjärtat :(<3 Ta den tid du behöver och tänk endast på vad som är bäst just nu! Du fixar detta och glöm aldrig att du aldrig är ensam! <3<3<3<3
tänk endast på vad som är bäst för dig just nu!
Allt kommer ta tid och det måste det få ta. Det kommer göra förbannat ont Tess. Livet har inte alls varit rättvist mot dig. Dina vänner finns där för dig, i ur och skur vännen.
Massa kramar <3
Det kommer att ta tid och låt det göra det.. Jag sörjer Juli än och det har gått 7 månader på måndag, man får tänka på alla bra saker som man gjorde. Juli lärde mig en hel del och det försöker jag ta vara på. Peisan springer säkert på Trapalandas gröna ängar och visar upp sig för alla andra hästar och har det bra. krama om
Du kommer klara det här Tess men det kommer ta tid och det måste du få låta det göra. Det är bara så fruktansvärt orättvist att en så fin och älskad häst fick sluta sina dagar alldeles för tidigt. Har tänkt mycket på er sedan i onsdags.. Ni finns i alla våras tankar! <3
lider med dig, tycker så fruktansvärt synd om dig!
jävla orättvisa värld, ni som just skulle komma och hälsa på, det hade jag sett fram emot!
Ta hand om dig, jag finns och önskar jag kunde göra något för dig... :'(<3
Det löser sig på något sätt. Och jag förstår att du inte skaffar ny häst. Men på nått sätt tycker jag de känns sorligt då du är och kommer alltid förbli min förebild inom ridsporten. Inte för alla resultat du gjort utan för att du alltid kämpat, ryckt upp folk som mått dåligt och puschat på för att man själv ska må bättre. Och sen till hästeriet. Alla framsteg du gjort utanför banan.. Kolla bara på Billy. Och Peia.. Du är stark tjejjen, och innerst inne vet jag att du löser det här med på något sätt - även om det blir utan häst..
Stora enorma kramar från mig
Blir tårögd att läsa detta. Låt allting ha sin tid, tro det eller ej, men du kommer vara glad igen :)
Lilla gumman, förstår att du måste smälta allt det här, men jag finns för dig när du är redo oklarar av att prata. Jag vill inte pressa dig. men som sagt.. du vet vart jag finns.
/ <3 Tessan
Jag förstår dig till fullo vännen men vad du än gör, så tackla inte det här ensam. Sååå otroligt många stöttar dig igenom det här, och så även jag. Du ska inte behöva gå igenom det här ensam - du får inte snarare. Vet du vad, jag tycker att vi ses på måndag ändå om du orkar, går en långrunda med hundarna och bara är. Vi behöver inte prata om det eller något alls egentligen, vill bara inte att du ska låsa in dig i dig själv. Men somsagt, det är upp till dig om du orkar och om inte så vet du vart jag finns. Närsom. Tänker på dig!
Hej!
Verkligen jättesorligt att läsa vad som hänt med din fina häst. Märkligt nog hände samma sak för mig i slutet av nobember förra året. Min häst låg livlös i hagen när jag skulle ta in henne på kvällen. Jag trodde aldrig att tomheten skulle gå över men sakta har den börjat försvinna. Jag kommer alltid minnas min häst och alla lyckliga minnen men kommer alltid undra varför det hände just henne. Önskar dig all lycka i framtiden och att du inte slutar med hästarna efter detta. Du är en duktig ryttare, och det vore slöseri med talang om du inte fortsätter // Camilla
<3
Usch, man blir tårögd bara av att läsa detta :/ Låt det ta sin tid...
jag har läst din blogg och följt dig och dina hästar ända sen du hade billy. du är enormt duktig och en förebild för många, så sluta inte.
det är tungt och helt fel att nåt sånthär ska hända. ta hand om dig!
jag ryser. fan, jag känner inte dig, men har följt bloggen regelbundet.. men jag är så ledsen för din skull. ta hand om dig, och tänk inte "VARFÖR?!" Det finns ingen anledning, allt är bara fruktansvärt orättvist! du var INTE värd detta!
<i>Det gör verkligen ont att läsa dethär :'(.</i>
Tyvärr finns det inget annat sätt att ta sig ur sorgen, än att försöka blicka framåt. Tänk på vad du gjorde Billy till! Han hade aldrig blivit så fin utan dig.. Du verkar vara så otroligt duktig, och målmedveten - så ge inte upp hästarna!
<b>En jättestor styrkekram till dig <3.</B>
Fasen så hemskt det måste kännas. När man avlivar dem får man ju ändå en chans att bearbeta sorgen medans dem finns kvar.
Minns första gången jag såg henne då jag skulle och kolla på Ivar... kunde inte säga annat än wow vilket häst. Lider verkligen med dig ska du veta... så himla fin var hon.
Kram