Nästa häst som passerade in i mitt liv efter Cassiopeia, var ganska oplanerad. Men tänker ändå berätta om henne för er  idag – Mans Santiniqe.

När Cassiopeia stod skadad gick jag och en vän ihop och köpte en häst tillsammans, en häst som skulle vara ett projekt. Jag provred henne den 14 maj 2008. Hon var då grundriden, väldigt sparkig men på något sätt harmonisk att rida. Vi bestämde oss direkt.

Den 17 maj 2008 kom det lilla stot Sunny till gården, hon hade nu två nya ägare. Under den första tiden tog vi det mycket lugnt och jag bestämde mig för att mer eller mindre börja om med henne, då hon kändes stressad. Allt gick mycket bra och fortare än vad jag trott.

Redan i mitten på juni var hon relativt stadig på tygeln, tog hjälperna och kunde faktiskt skutta runt en 70cm bana, helt utan problem. Sunny var en bestämd dam, helt otittig men väldigt skarp i huvudet. Trots det var hon väldigt social och tillgiven, hon gillade uppmärksamhet.

I mitten på augusti och september var hon som finast. Vi gjorde både dressyr och hoppstarter på lokal nivå med godkänt resultat. Hon var superlugn i transporten, på banan, på framridning – ja, genom allt! Hon kändes riktigt trygg och det var här vi bestämde oss för att nu var hon redo för att säljas, vilket var vårat mål redan från början.

Tyvärr sa Sunny ifrån och litade inte alls på de nya folken som kom och tittade. Hon accepterade två stycken som var och provred, dom ena hoppade av medans dom andra var väldigt intresserade.

Väl dags för veterinärbesiktning gick hon inte igenom. Hon var väldigt öm i ryggen, nedre delen av nacken och övre delen av bakbenen. Efter denna besiktning blev det väldigt mycket strul och jag och min pappa valde helt enkelt att köpa henne själva och behandla henne för att sedan kunna sälja henne – som en frisk och hel häst. Vi gjorde verkligen allting för denna lilla dam. Hon var på kliniken tre gånger och röntgades, masserades och behandlades för sin kropp som troligen fått all stryk pga fel belastningar, redan som unghäst. Hon fick akupunktur, vila, ja allt. Tyvärr var det ingenting som hjälpte henne. Vi gjorde verkligen allting vi kunde under 4½ månad, men utan resultat. Enligt en av våra veterinärer under denna tid hade Sunny fel i nacken pga kotor som var för korta, han konstaterade att hon hade kissing spines och spänningar i rygg och kors.

Vi fick då två val. Låta henne gå som sällskapshäst under smärtstillande i minst 6 månader för och se om de blev bättre eller låta henne somna in. Självklart var det för oss att prova om hon blev bättre, så hon fick en tid som sällskapshäst. Till en början verkade allt bra, men det var bara en inbillning.

Bara några dagar efter Peias bortgång blev Sunny allt surare. Hon stod ensam i hagen eller i ett hörn i boxen. Ryggen hade dessutom blev så pass dålig och öm att vi tillslut inte fick lägga på henne täcke eller borsta henne utan att hon sparkades eller anföll.

Det var på nått sätt Sunnys sätt att tala om hur ont hon hade och vi kunde inte längre plåga henne. Jag tror också hon saknade Peis, jag har nämligen aldrig sett henne så ”nere” som då. Det var som att glöden i ögonen hade försvunnit. Vi kunde helt enkelt inte ha kvar henne, bara för vår skull. Detta var en riktigt tung tid. Bara två månader tidigare hittade vi ju Peisan död och nu skulle det vara Sunnys tur.

Med tanke på hennes smärta ville jag inte att hon skulle lida för min skull och därför slutade hennes öde så som det gjorde. Den 20 maj 2009 somnade min älskade häst in. Tillsammans fick vi 1 år och 3 dagar dagar tillsammans..

Jag är jättestolt över Sunny. Hon gick från grundutbildad till att hoppa banor på 1m och göra rörelser från LA dressyren, för mig är det stort!! Hon var en fantastisk häst och jag tror hon hade blivit en superfin ridhäst om hon bara hade fått vara frisk. Det känns jättetungt att det var jag som var tvungen att ta det beslutet som togs. Samtidigt som jag försöker intala mig att jag gjorde nog allting jag kunde och jag hoppas hon förstår det. Jag hoppas att hon numera galopperar utan smärta, tillsammans med sin bästa vän igen och att hon är lycklig.

Jag önskar jag kunde gjort mer min vän..

Mans Santiniqe
Varmblod / fullblods sto
e. Le Mans – Pay Action
12/6-2002 – 20/5-2009
Vila i frid

puss tess