Efter att både Cassiopeia och Mans Santiniqe lämnat livet här var jag utan häst ganska länge. Men efter mycket lovande ord från tränare, familj och vänner bestämde jag mig för att börja provrida lite hästar och se. Tyvärr gick den som vi bestämde oss för inte igenom besiktningen. Som tur var ställde min fantastiska vän Alexandra upp och lånade ut sin häst till mig tills jag hittade nått eget – Samantha.

Den 7 juni 2009 stod Samantha i hagen hemma hos oss. Jag kände Samantha sen tidigare och har följt hennes framgångar genom åren. Det svarta lilla stot med hjärtformad stjärn i pannan har gjort mycket i sitt liv. Hon har hunnit gå upp till 1,40 m hoppning, LA dressyr, Debutant fälttävlan och har fått fina föl i sina dagar som avelssto. Hon har även varit runt hos en hel del ryttare och oftast placerat sig bra hos alla. En riktig stjärna med hjärta av guld!

Under vår första tid ihop var det mest att hitta knapparna och njuta av att faktiskt ha en häst igen. Vi satsade ganska mycket på träningen under första månaden, tro det eller ej så var Samantha ganska svårriden och framför allt en mycket bestämd dam. Något jag inte sett sen tidigare. Men ju mer jag red henne och ju mer dagarna gick hittade vi varandra riktigt bra!

Vi gjorde vår tävlingsdebut i slutet på juni och vi började väldigt simpelt. Vi red två stilbedömningsklasser på 80 respektive 90 cm, enligt Samanthas tycke – lite väl löjligt. Men jag var mycket nöjd! Första tiden ihop på tävlingsbanan var det ingen tanke på placering, utan målet var en bra ritt med harmonisk känsla - en felfri ritt var en bonus!

I juli fortsatte vi, men vi tog ett steg upp. Vi red nu 90 och 100 cm klasser och hon var alltid lika duktig. För en gångs skull var det skönt med en läromästare som kunde allt och gjorde det mesta du bad om. Vi började träna för Daniel Svensson och det var här som det verkligen hände saker! Vi blev mer och mer ihop rida med varandra och för första gången kände jag att det faktiskt stämde, till 110% med Samantha.

Hela sommaren fortsatte och det kändes bara bättre och bättre för varje dag. Det kändes även som det hände någonting på tävlingsbanorna och för en gångs skull började vi faktiskt plocka lite placeringar. I början av september kändes hon som min egna och jag hade förtränkt att det kanske skulle komma en dag då hon skulle åka ifrån mig.

Självklart kom den dagen. Men tårarna kom redan när hon hamnade ute på annons, det kändes på nått sätt som att hon redan var borta, som att hon redan hade åkt. Jag hade svårt att ta in allt på träningarna och kände att tävlingarna inte längre spelade någon roll och trots de var det nästan här som det gick bäst. Vi var riktigt ihoprida och glada ihop, det kändes så bra i hennes närhet!

Den 18 december var dagen då hon åkte hem. En sista ridtur i snön sen var hon borta. Den 29 december fick hon ny ägare och det är jag jätteglad för. Jenny verkar tycka om henne supermycket och förhoppningsvis är Sami glad och lycklig som får hamna i centrum. Tror de kommer bli toppen för dom två, håller tummarna för dom iallafall :) Saknar min Samantha och önskar varje dag att jag hade haft tiden och pengarna för att kunna köpa henne själv. Vi fick iallafall 6 månader och 11 dagar tillsammans.

Samantha
Halvblods sto
1995
e. Artist - Waldfee - Waldschuetz
Äg. Jenny Ivung