Idag trodde jag att jag såg min häst för sista gången i livet. Jag har aldrig mått så dåligt som jag mår just nu, tankarna åker hela tiden tillbaka till den stunden, tankarna om vad som skulle kunna ha hänt OM hon inte hade stannat. Förlåt älskade lilla häst, jag lovar dig att du aldrig ska få vara med om detta igen <3

Löshoppningen gick inte alls idag. Sunny var inte sig själv, trött och lite stel. Ville att hon skulle få hoppa lite lugnt iallafall för att komma igång med bakbenen hon blir mycket fräshare efter några skutt och det gick toppen till en början, tills hon helt plötsligt totalvägrade. Oruttinerad som hon är hoppar hon över säkerhetslinorna istället för hindret och trasslar in sig. Resten är bara hemska blickar och tårfyllda ögon... Jag trodde verkligen jag hade sett det sista av henne.. Jag ska vara glad över att hon lever just nu, jag gråter fortfarande och har en klump i magen, alla hennes sår på kroppen, alla brännmärker, skadade ben är mitt fel. Hon var trött, varför skulle jag ge mig på och låta henne skutta lite för då? Förlåt Sunny, jag önskar verkligen jag kunde spola tillbaka tiden, förlåt älskade lilla häst :'( :'( Tack Tessan, Carro & Niklas, utan er hade hon varit död nu <3 


Jag orkar inte mer nu.. Jag vill bort härifrån! Förlåt :'(