REA REA REA
Just nu har vi HALVA REA priset på Hööks!
Helt galet, inte jättemycket kvar, men det finns lite att fynda.
Dessutom har vi fått nästan alla höstnyheter ifrån HV POLO, sjukt snygga saker!
Kom in till butiken och kika! :)
Tipstips
Tipsar om denna, nya hemsida » http://www.hastnytt.se/ « En nyhetssida inom ridsport för oss som bor i Östergötland.
Färgglatt!
Just nu är det färgglatt på Hööks!
De nya kampanjridbyxorna finns i rosa, grön, gul och blå och kostar 479 kr.
Kom ihåg dock att det är 15% på alla ridbyxor just nu!!! :)
haha dom är ju astuffa! :D
I denna kampanj ingår även tuffa schabrak i dressyr och allroundmodell.
Finns i babyrosa, babyblå och svart med trycket "Punk Pony".
Aachenträns i svart med grön fodring.
FÄRGGLATT med andra ord ;p
De nya kampanjridbyxorna finns i rosa, grön, gul och blå och kostar 479 kr.
Kom ihåg dock att det är 15% på alla ridbyxor just nu!!! :)
haha dom är ju astuffa! :D
I denna kampanj ingår även tuffa schabrak i dressyr och allroundmodell.
Finns i babyrosa, babyblå och svart med trycket "Punk Pony".
Aachenträns i svart med grön fodring.
FÄRGGLATT med andra ord ;p
Ny kampanj!
Hur bra!? 15 % på alla ridbyxor (gäller ej HV Polo), är ju asbra! Det är nu man ska passa på att shoppa ridbyxor med andra ord haha Min personliga favorit är helt klart CRW Calabria, sitter som smäck och älskar att byxan är utan karborre i benslutet :) En annan favorit är CRW Royal i grafitgrå, så jälva snygg!!
Hur som så finns även en ny ridbyxa i fyra olika läckra färger, kommer visa bild på dom så småningom! Har en viss känsla av att vissa kommer att hata dessa ridbyxor ;) Kom in i butiken och kika om du inte kan hålla dig!!
Underbara dag!
Har haft en grym öppningsdag på Hööks idag! Ganska så häftig känsla att stå inne i butiken imorse och se kön bildas utanför när klockan närmade sig 10! :) Tack alla fina människor som var och handlade hos oss idag, tack för fina värmade kommentarer, blommor osv. Tack även världens grymaste personal! Fan vilket gäng vi är!! Älskar mitt jobb :D
Några öppningserbjudanden finns kvar så kom gärna o shoppa även imorgon! :) vi kommer att köra på med erbjudandena så långt lagret räcker, tyvärr får vi inga nya varor förns på tisdag så de kan saknas lite varor o va lite utplockat - de gick åt en del idag ;)
Nu är jag heeeelt slut men längtar redan till morgondan! Sov så gott fina människor , för de ska ja ! :)
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/300929/images/2012/pic_203960122.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/300929/images/2012/pic_203960155.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/300929/images/2012/pic_203960199.jpg" class="image">
Nu är det nära!
Butiken är färdig!
På torsdag öppnar äntligen Hööks Norrköping!
Klockan 10.00 slår vi upp dörrarna och erbjuder flera bra öppningserbjudanden.
Du kommer bla kunna köpa billiga regn- och ulltäcken, gummistövlar, ridbyxor, schabrak och hundleksaker!
Dessutom får de 300 första kunderna en gratis present.
Butiken ligger i Ingelsta området, Koppargatan.
Vi har Blomsterland samt Sovabutiken som våra grannar.
Mitt emot oss finner du bla Mio och MediaMarkt.
Butiken ligger i Ingelsta området, Koppargatan.
Vi har Blomsterland samt Sovabutiken som våra grannar.
Mitt emot oss finner du bla Mio och MediaMarkt.
Du som Norrköpingskund - klicka dig vidare in här och registrera dig som VIP-kund!
Som VIP-kund får se du bilder på våra öppningserbjudanden, du får information om våra VIP-kvällar, extraerbjudanden osv, du blir först med att få våran information. Så registrera dig idag och håll koll på vad vi kommer erbjuda för dig den närmsta tiden framöver!
Jag önskar att jag kunde visa er fler bilder från butiken, men tyvärr..
Ni får helt enkelt se till att vara där på torsdag och se till att vara i tid -
du kommer nämligen inte att vara ensam ;-) hehe
Hööks Hästsport AB
Jag önskar att jag kunde visa er fler bilder från butiken, men tyvärr..
Ni får helt enkelt se till att vara där på torsdag och se till att vara i tid -
du kommer nämligen inte att vara ensam ;-) hehe
Hööks Hästsport AB
Allt för ryttare, häst & hund
Bloggar
Några som var nyfikna på vilka bloggar jag läser om dagarna..
Jag följer, ca 50 bloggar tror jag på bloglovin. Vissa av dessa bloggar kan jag bara bläddra förbi och har dom mer där ifall det skulle dyka upp ett roligt inlägg. Men det finns vissa som stiker ut och gör bloggvärlden underbar! Jag tänkte nämna mina favoriter i detta inlägg :-)
Utan inbördes ordning.
Karin Warnmark
- Enligt mig Sveriges absolut bästa hästblogg! När Karin har skrivit ett inlägg så vet du redan innan du klickat upp inlägget att det kommer bara välskrivet och intressant att läsa. Karin har verkligen en otroligt förmåga för att skriva och hur hon ha kunnat ha en sån pass bra hästblogg och varit hästlös så länge är galet. Jag kan bara tänka mig hur mycket bättre (om de nu kan bli så mycket bättre) nu när hon äntligen hittat en häst! Denna blogg borde alla hästmänniskor läsa, that's it!
Frida Hallgren
- En relativt nystartad blogg, men som enligt mig har allt! Frida skriver riktigt bra inlägg, både åsiktsinlägg, om utrustning och träning samt bjuder ofta på superläckra bilder. Trots att Frida är en dressyrryttare så älskar jag denna blogg, blir lika glad varenda gång hon har uppdaterat. Har följt henne lite i smyg ända sen hon red ponny och var aktiv på Bukefalos haha, skrämmande. En blogg som absolut borde läsas av fler, denna blogg förtjänar att bli "stor"!
Erika Johansson
- Min inspirationskälla och förebild. Erika har allt och hur hon orkar.. Jag har inte en aning! Bloggen handlar om både ridning, mental träning, "vanlig" träning, målsättning osv. Det var Erika som fick mig att börja med LCHF (som jag oiförsig har slutat med nu) och det är hons om taggat mig och komma över olika blockeringar i just mental träning. Jag är förvånad över att inte fler läser Erikas blogg, jag vet att alla som läser den blir inspirerade på ett eller annat sätt. Erika är dessutom helt fantastisk som människa och hon äger min drömhäst.. ;-) hehe
Zara Knutson
- Tror detta är den enda "rena hoppbloggen" jag följer. Zara är bosatt i Tyskland och jobbar i ett stall och gud vad duktig denna tjej är. Hon har en sits som är att dö för och bara jag tänker på henne så ser jag typ Angelica Augustsson haha Jag tycker att det är otroligt roligt att följa en tjej som är bosatt i ett annat land, som jobbar i ett stort stall och har så mycket tips och ideer att komma med. Hon är superduktig på att svara på frågor man ställer och verkar väldigt trevlig.
Finns några bloggar till som jag läser, som absolut är värda att nämna:
Amanda Gullström, Cornelia Rylén, Kristina Warg, Stina Olofsson, Sara Ussing, Johanna Grant och Sara Carlsson. Superbra bloggar som absolut skriver välskrivet och intressant. Men de har lite kvar tills de slår mina favoriter ;-)
Läser såklart även ALLA mina vänners bloggar eftersom jag är så nyfiken på vad de sysslar med om dagarna när jag inte träffar dom haha. Därför tycker jag att vissa av er är värda att nämnas! Skulle jag nämna alla så skulle inlägget bli way too långt så att säga. Men jag älskar er alla och jag hoppas ni vet om att jag läser era bloggar! Även er som jag inte träffat men som de känns som att jag känner har jag lagt till i denna "kategori" haha.
Frida Örnborg, Maria Jonsson, Linn Skjetne, Johanna Lassnack, Jennie Kristensson, Joanna Närling, Emma Fors, Lina Sällberg, Sandra Ramtzen, som sagt så är de iaf 30 bloggar till som jag läser och jag orkar inte sitta och länka alla :-)
Jag följer, ca 50 bloggar tror jag på bloglovin. Vissa av dessa bloggar kan jag bara bläddra förbi och har dom mer där ifall det skulle dyka upp ett roligt inlägg. Men det finns vissa som stiker ut och gör bloggvärlden underbar! Jag tänkte nämna mina favoriter i detta inlägg :-)
Utan inbördes ordning.
Karin Warnmark
- Enligt mig Sveriges absolut bästa hästblogg! När Karin har skrivit ett inlägg så vet du redan innan du klickat upp inlägget att det kommer bara välskrivet och intressant att läsa. Karin har verkligen en otroligt förmåga för att skriva och hur hon ha kunnat ha en sån pass bra hästblogg och varit hästlös så länge är galet. Jag kan bara tänka mig hur mycket bättre (om de nu kan bli så mycket bättre) nu när hon äntligen hittat en häst! Denna blogg borde alla hästmänniskor läsa, that's it!
Frida Hallgren
- En relativt nystartad blogg, men som enligt mig har allt! Frida skriver riktigt bra inlägg, både åsiktsinlägg, om utrustning och träning samt bjuder ofta på superläckra bilder. Trots att Frida är en dressyrryttare så älskar jag denna blogg, blir lika glad varenda gång hon har uppdaterat. Har följt henne lite i smyg ända sen hon red ponny och var aktiv på Bukefalos haha, skrämmande. En blogg som absolut borde läsas av fler, denna blogg förtjänar att bli "stor"!
Erika Johansson
- Min inspirationskälla och förebild. Erika har allt och hur hon orkar.. Jag har inte en aning! Bloggen handlar om både ridning, mental träning, "vanlig" träning, målsättning osv. Det var Erika som fick mig att börja med LCHF (som jag oiförsig har slutat med nu) och det är hons om taggat mig och komma över olika blockeringar i just mental träning. Jag är förvånad över att inte fler läser Erikas blogg, jag vet att alla som läser den blir inspirerade på ett eller annat sätt. Erika är dessutom helt fantastisk som människa och hon äger min drömhäst.. ;-) hehe
Zara Knutson
- Tror detta är den enda "rena hoppbloggen" jag följer. Zara är bosatt i Tyskland och jobbar i ett stall och gud vad duktig denna tjej är. Hon har en sits som är att dö för och bara jag tänker på henne så ser jag typ Angelica Augustsson haha Jag tycker att det är otroligt roligt att följa en tjej som är bosatt i ett annat land, som jobbar i ett stort stall och har så mycket tips och ideer att komma med. Hon är superduktig på att svara på frågor man ställer och verkar väldigt trevlig.
Finns några bloggar till som jag läser, som absolut är värda att nämna:
Amanda Gullström, Cornelia Rylén, Kristina Warg, Stina Olofsson, Sara Ussing, Johanna Grant och Sara Carlsson. Superbra bloggar som absolut skriver välskrivet och intressant. Men de har lite kvar tills de slår mina favoriter ;-)
Läser såklart även ALLA mina vänners bloggar eftersom jag är så nyfiken på vad de sysslar med om dagarna när jag inte träffar dom haha. Därför tycker jag att vissa av er är värda att nämnas! Skulle jag nämna alla så skulle inlägget bli way too långt så att säga. Men jag älskar er alla och jag hoppas ni vet om att jag läser era bloggar! Även er som jag inte träffat men som de känns som att jag känner har jag lagt till i denna "kategori" haha.
Frida Örnborg, Maria Jonsson, Linn Skjetne, Johanna Lassnack, Jennie Kristensson, Joanna Närling, Emma Fors, Lina Sällberg, Sandra Ramtzen, som sagt så är de iaf 30 bloggar till som jag läser och jag orkar inte sitta och länka alla :-)
Tävlingstanke
I helgen är det dags för årets första tävling.
På lördag åker jag till Linköpings Fältrittklubb med Gnista, jag är supertaggad! Dock är jag otroligt nervös, jag är anmäld till 100 samt 110 cm och jag har inte hoppat ett enda språng på 110 på Gnista, kanske därför jag är nervös? Hur som helst så tar jag denna tävling helt som en träning och det ska mest bli roligt att komma ut igen :)
Dock har jag ett litet problem, eller en tanker mer kanske. Tävlingarna startar kl 8.00 på lördag och jag startar som nr 84 i 100 cm klassen.. Jag känner, spontant, att jag åker inte dit till kl 8.00 för att gå banan innan start och sen låta Gnista stå i transporten i 2½ timme innan det är dags att rida fram (jag räknar på ca 30 ryttare/timmen). Det är totalt 101 starter i första klassen, sen ska det byggas om och fixas och sen startar jag som typ 76 i klass två, vilket innebär ytterligare timmar i transporten.
Så, jag tror att jag åker dit lagom tills jag vill börja rida fram och så får jag helt enkelt lära mig banan genom att titta på några innan mig (jag har otroligt lätt för att lära mig banor) och så får jag hoppas på det bästa. För de känns helt enkelt inte snällt mot Gnista att låta henne stå i transporten så länge en hel dag, faktiskt. Är det fel tänkt av mig?
Eftersom man nuförtiden är automatiskt startanmäld så behöver du ju inte vara där innan klassens start för att visa upp allt osv, utan de räcker att du gör det när du kommer till platsen, innan du lastat ut hästen. Visst har jag rätt? Hur hade ni gjort? Känns så drygt att behöva åka kl 7.00 bara för att vara där innan 8.00 så jag kan gå banan.. Kanske bara ren lathet, eller?
Snygga Gnista och Melinda förra årets på SRS tävlingar. 4a i 100 samt 5a i 110 om jag minns rätt :)
På lördag åker jag till Linköpings Fältrittklubb med Gnista, jag är supertaggad! Dock är jag otroligt nervös, jag är anmäld till 100 samt 110 cm och jag har inte hoppat ett enda språng på 110 på Gnista, kanske därför jag är nervös? Hur som helst så tar jag denna tävling helt som en träning och det ska mest bli roligt att komma ut igen :)
Dock har jag ett litet problem, eller en tanker mer kanske. Tävlingarna startar kl 8.00 på lördag och jag startar som nr 84 i 100 cm klassen.. Jag känner, spontant, att jag åker inte dit till kl 8.00 för att gå banan innan start och sen låta Gnista stå i transporten i 2½ timme innan det är dags att rida fram (jag räknar på ca 30 ryttare/timmen). Det är totalt 101 starter i första klassen, sen ska det byggas om och fixas och sen startar jag som typ 76 i klass två, vilket innebär ytterligare timmar i transporten.
Så, jag tror att jag åker dit lagom tills jag vill börja rida fram och så får jag helt enkelt lära mig banan genom att titta på några innan mig (jag har otroligt lätt för att lära mig banor) och så får jag hoppas på det bästa. För de känns helt enkelt inte snällt mot Gnista att låta henne stå i transporten så länge en hel dag, faktiskt. Är det fel tänkt av mig?
Eftersom man nuförtiden är automatiskt startanmäld så behöver du ju inte vara där innan klassens start för att visa upp allt osv, utan de räcker att du gör det när du kommer till platsen, innan du lastat ut hästen. Visst har jag rätt? Hur hade ni gjort? Känns så drygt att behöva åka kl 7.00 bara för att vara där innan 8.00 så jag kan gå banan.. Kanske bara ren lathet, eller?
Snygga Gnista och Melinda förra årets på SRS tävlingar. 4a i 100 samt 5a i 110 om jag minns rätt :)
Gästbloggare 7
Hej! Jag heter Tilda och blir 16 år i höst.
Jag rider såklart, både innan och efter skolan vissa dagar. Som tur är gör allt slit skillnad, annars skulle jag aldrig orka sitta på hästen klockan sex på morgonen!
För tillfället har jag bland annat en maxad C-ponny född 2005. Den köpte vi precis innan han fyllde fem i juni 2010. Då var han bara grundriden och knappt hoppad. Vi gjorde en chansning, köpte honom och tänkte att han skulle kunna bli riktigt fin. Vi satte igång och hoppade och tävlade och allt flöt på. Efter tre månader, i september var han redan uppe i Regionala LB klasser. Tanken var att kvala till ungponny-sm, men jag hade kollat datumen fel och satte sista nollan som behövdes några dagar efter att resultaten skulle skickas in. i oktober skulle vi debutera LA.
Tyvärr ramlade jag av och skadade ryggen rätt ordentligt precis innan starten. Jag svimmade på framhoppningen och likblek ställde jag mig upp med tårar i ögonen och sa till funktionärerna"Jag ska tävla, ni kan inte hindra mig". Funktionärerna sa att de skulle stryka mig, men då blev jag förbannad och nästan skrek att jag visst skulle rida. Sen tvingade jag pappa att kasta upp mig, gick in och nollade LB iallafall. Blev tyvärr ingen LA debut då jag grät hela LB rundan för att jag hade så ont. Vi kom aldrig till LA-start förrän i somras (2011) men då satte vi en klockren nolla trots lervälling på hela banan.
Nu under vintern har vi bara lullat runt hemma och tränat lite lugnt. I vår ska jag starta honom några klasser och så åker han ut på annons igen. Drömmen vore att debutera MsvB innan han säljs.Tyvärr. Jag önskar verkligen att jag kunde behålla honom. Det är den finaste ponnyn jag någonsin suttit på utan tvekan. Inte bara för att det är min ponny. Jag blev alldeles kär i honom när jag såg annonsvideon första gången, och när jag red på honom första gången. Hans galopp är något utöver det vanliga, och han hoppar som en katt. Otroligt att han alltid nollar allting. Önskar att han kan få komma till en liten tjej som vill ut och tävla och satsa. Han kan gå hur långt som helst den där lilla ponnyn, oavsett hoppning eller dressyr. Ett krutpaket men samtidigt lugn och snäll. Förutom att rida min ponny har jag även ridit lite andra hästar.
I somras hade jag en dponny på tillridning och en storhäst jag red åt en kompis, sen red jag även en annan häst åt en familj. I snitt red jag cirka 4/5 hästar varje dag. Därför är det sjukt tråkigt att bara rida en om dagen nu. Speciellt när jag inte får tävla ordentligt på ett bra tag.
Jag rider såklart, både innan och efter skolan vissa dagar. Som tur är gör allt slit skillnad, annars skulle jag aldrig orka sitta på hästen klockan sex på morgonen!
För tillfället har jag bland annat en maxad C-ponny född 2005. Den köpte vi precis innan han fyllde fem i juni 2010. Då var han bara grundriden och knappt hoppad. Vi gjorde en chansning, köpte honom och tänkte att han skulle kunna bli riktigt fin. Vi satte igång och hoppade och tävlade och allt flöt på. Efter tre månader, i september var han redan uppe i Regionala LB klasser. Tanken var att kvala till ungponny-sm, men jag hade kollat datumen fel och satte sista nollan som behövdes några dagar efter att resultaten skulle skickas in. i oktober skulle vi debutera LA.
Tyvärr ramlade jag av och skadade ryggen rätt ordentligt precis innan starten. Jag svimmade på framhoppningen och likblek ställde jag mig upp med tårar i ögonen och sa till funktionärerna"Jag ska tävla, ni kan inte hindra mig". Funktionärerna sa att de skulle stryka mig, men då blev jag förbannad och nästan skrek att jag visst skulle rida. Sen tvingade jag pappa att kasta upp mig, gick in och nollade LB iallafall. Blev tyvärr ingen LA debut då jag grät hela LB rundan för att jag hade så ont. Vi kom aldrig till LA-start förrän i somras (2011) men då satte vi en klockren nolla trots lervälling på hela banan.
Nu under vintern har vi bara lullat runt hemma och tränat lite lugnt. I vår ska jag starta honom några klasser och så åker han ut på annons igen. Drömmen vore att debutera MsvB innan han säljs.Tyvärr. Jag önskar verkligen att jag kunde behålla honom. Det är den finaste ponnyn jag någonsin suttit på utan tvekan. Inte bara för att det är min ponny. Jag blev alldeles kär i honom när jag såg annonsvideon första gången, och när jag red på honom första gången. Hans galopp är något utöver det vanliga, och han hoppar som en katt. Otroligt att han alltid nollar allting. Önskar att han kan få komma till en liten tjej som vill ut och tävla och satsa. Han kan gå hur långt som helst den där lilla ponnyn, oavsett hoppning eller dressyr. Ett krutpaket men samtidigt lugn och snäll. Förutom att rida min ponny har jag även ridit lite andra hästar.
I somras hade jag en dponny på tillridning och en storhäst jag red åt en kompis, sen red jag även en annan häst åt en familj. I snitt red jag cirka 4/5 hästar varje dag. Därför är det sjukt tråkigt att bara rida en om dagen nu. Speciellt när jag inte får tävla ordentligt på ett bra tag.
Jag har väldigt mycket krav och höga förväntningar på mig själv.
Jag är sjukt målmedveten och vet vad jag vill. Det gör ibland att jag sätter käppar i hjulen för mig själv, när jag vill för mycket. Utöver det är jag alltid jätteglad, älskar skojiga människor och är antingen glad och flummig, eller så kan jag vara allvarliga Tilda som kan prata allvar i timmar. Det beror på vem jag är med!
Så i min blogg är det väldigt olika inlägg haha!
Jag är sjukt målmedveten och vet vad jag vill. Det gör ibland att jag sätter käppar i hjulen för mig själv, när jag vill för mycket. Utöver det är jag alltid jätteglad, älskar skojiga människor och är antingen glad och flummig, eller så kan jag vara allvarliga Tilda som kan prata allvar i timmar. Det beror på vem jag är med!
Så i min blogg är det väldigt olika inlägg haha!
Vi har tänkt att köpa storhäst till mig så fort ponnyn är såld, men nu i vår vill jag gärna låna hem en storhäst också för tävling/försäljning. Dponny kan också funka. Skulle någon av intresse läsa detta får ni gärna höra av er om det skulle vara så.
Kanske inte bara ska skriva om mig själv nu när jag fått chansen att blogga hos Tess. Vi känner inte varandra, hon vet nog inte ens att jag existerar haha! Sjukt söt är hon iallafall och verkar jättetrevlig. Men jag har läst hennes blogg i cirka ett år, och det är alltid roligt att läsa. Älskar outfit-bilder, och alla tips hon kommer med! Ett riktigt bra jobb med Gustav med, då jag hört av en kompis som provred honom att han var väldigt svår då. Det ser alltid otroligt bra ut när hon rider, och alltid lika prydligt! Om jag nu fått chansen att gästblogga tackar jag för det och hoppas att hon har en bra resa, och om ni vill läsa om mig kan ni gå in på: tildakl.devote.se
/Tilda Karlsson Landin
Gästbloggare 5
Hejsan!
När jag nu börjar knåpa ihop detta inlägg är klockan redan 21.20, vilket innebär att jag har exakt 40 minuter på mig att skriva klart och skicka iväg mailet innan klockan är 22.00, lite i sista sekunden, men sån är min vardag! :)
Jag heter Amanda Kennmark och är en 17årig tjej med många bollar i luften samtidigt. Ibland är det inte helt enkelt att hålla dem alla svävande, men man får göra så gott man kan. Just nu läser jag NS-programmet på Hagagymnasiet i Norrköping och spenderar 99% av min läxfria tid med min foderhäst Zenator som står på Hageby Ridklubb, världens finaste prick! :)
När jag läste att det fanns möjlighet att gästblogga här hos Tess nappade jag direkt. Dels för att jag gillar bloggen; den är seriös och varierande och man får följa ett fint ekipage genom vardagen :) Och dels för att jag vill dela med mig av min och Zätas historia, vilket är det jag har tänkt att skriva om :)
När Zenator kom till oss på Hageby smälte jag direkt. Minns hur jag gick och samlade mod i flera timmar den dagen innan jag tillslut vågade fråga en av ridlärarna om jag möjligen kunde få ta hand om nykomlingen. Svaret på detta blev faktiskt ja, och en glad tjej svävade iväg och hämtade diverse borstar och satte genast igång med att lära känna honom. Ganska snabbt konstaterades att han var ganska grön på flera områden. Lyfta hovarna var till exempel en svår sak som tåldes att träna på. Men framförallt var vi tvungna, enligt mig och en vän, att skrota namnet Zenator, som inte riktigt passade in på denna lilla prick! Efter en stunds funderande bestämdes iaf att Zäta var det nya namnet, och det har han hetat sedan dess!
Sedan den där första dagen har jag aldrig slutat sköta Zäta, men det var inte förrns den speciella frågan kom som det blev sådär riktigt underbart som det bara kan bli.
Frågan innebar att ridskolechefen frågade mig och några andra vänner om vi ville börja ha våra sköthästar på delfoder 2 dagar i veckan, och jag tror att ni kan gissa svaret? ;) Självklart ett stort JA! Och sedan dess har mitt liv tagit en helt ny, och så mycket bättre vändning!
Att få ha Zäta som min alldeles egna är verkligen något som gör hela min värld! Utan honom skulle det inte längre finnas något liv att luta sig tillbaka på och tillsammans har vi åstadkommit så otroligt mycket. Vi har bland annat byggt upp en hoppkarriär för Zäta's del helt från grunden med självförtroende och hela kittet. Den lilla hästen på ca 153-155 cm klipper nu oxrar på nästan 110 cm utan att blinka. Detta skulle ha varit en omöjlighet för ett par år sedan.
Även i dressyren har enorma framsteg gjorts och så sent som i höstas plockade vi tillsammans hem en seger i lektionshäst DM i dressyr. Kan inte ens med ord beskriva hur stolt jag var över oss då.
Tillsammans har vi även gått igenom förlusten av en bästa vän, som alltid kommer finnas i mitt, och Zäta's skulle jag tro, hjärta.
Zäta är verkligen en liten häst med det största guldhjärta man kan hitta, busig som få och alltid den där glimten i ögat <3 Finns verkligen inget som kan få mig på bättre humör än han, oavsett anledning och jag tycker denna lilla prins förtjänar att lyftas fram, det är ju något av de minsta jag kan göra efter allt vi gör tillsammans :)
Och är det inte konstigt, hur två stycken "JA", två små svar som jag alltid kommer minnas, kan förändra en tonårstjejs liv så dramatiskt, men till något sååå mycket bättre? :)
Om ni vill veta mer om mig och Zäta får ni gärna klicka er in på www.amandajohannas.blogg.se, där får ni följa vår vardag och även läsa lite om träning och fotografering utöver hästlivet. Hoppas vi ses! :)
Kram Amanda (och vet ni, jag hann med nöd och näppe, skickar mailet 21.56 ;))
När jag nu börjar knåpa ihop detta inlägg är klockan redan 21.20, vilket innebär att jag har exakt 40 minuter på mig att skriva klart och skicka iväg mailet innan klockan är 22.00, lite i sista sekunden, men sån är min vardag! :)
Jag heter Amanda Kennmark och är en 17årig tjej med många bollar i luften samtidigt. Ibland är det inte helt enkelt att hålla dem alla svävande, men man får göra så gott man kan. Just nu läser jag NS-programmet på Hagagymnasiet i Norrköping och spenderar 99% av min läxfria tid med min foderhäst Zenator som står på Hageby Ridklubb, världens finaste prick! :)
När jag läste att det fanns möjlighet att gästblogga här hos Tess nappade jag direkt. Dels för att jag gillar bloggen; den är seriös och varierande och man får följa ett fint ekipage genom vardagen :) Och dels för att jag vill dela med mig av min och Zätas historia, vilket är det jag har tänkt att skriva om :)
När Zenator kom till oss på Hageby smälte jag direkt. Minns hur jag gick och samlade mod i flera timmar den dagen innan jag tillslut vågade fråga en av ridlärarna om jag möjligen kunde få ta hand om nykomlingen. Svaret på detta blev faktiskt ja, och en glad tjej svävade iväg och hämtade diverse borstar och satte genast igång med att lära känna honom. Ganska snabbt konstaterades att han var ganska grön på flera områden. Lyfta hovarna var till exempel en svår sak som tåldes att träna på. Men framförallt var vi tvungna, enligt mig och en vän, att skrota namnet Zenator, som inte riktigt passade in på denna lilla prick! Efter en stunds funderande bestämdes iaf att Zäta var det nya namnet, och det har han hetat sedan dess!
Sedan den där första dagen har jag aldrig slutat sköta Zäta, men det var inte förrns den speciella frågan kom som det blev sådär riktigt underbart som det bara kan bli.
Frågan innebar att ridskolechefen frågade mig och några andra vänner om vi ville börja ha våra sköthästar på delfoder 2 dagar i veckan, och jag tror att ni kan gissa svaret? ;) Självklart ett stort JA! Och sedan dess har mitt liv tagit en helt ny, och så mycket bättre vändning!
Att få ha Zäta som min alldeles egna är verkligen något som gör hela min värld! Utan honom skulle det inte längre finnas något liv att luta sig tillbaka på och tillsammans har vi åstadkommit så otroligt mycket. Vi har bland annat byggt upp en hoppkarriär för Zäta's del helt från grunden med självförtroende och hela kittet. Den lilla hästen på ca 153-155 cm klipper nu oxrar på nästan 110 cm utan att blinka. Detta skulle ha varit en omöjlighet för ett par år sedan.
Även i dressyren har enorma framsteg gjorts och så sent som i höstas plockade vi tillsammans hem en seger i lektionshäst DM i dressyr. Kan inte ens med ord beskriva hur stolt jag var över oss då.
Tillsammans har vi även gått igenom förlusten av en bästa vän, som alltid kommer finnas i mitt, och Zäta's skulle jag tro, hjärta.
Zäta är verkligen en liten häst med det största guldhjärta man kan hitta, busig som få och alltid den där glimten i ögat <3 Finns verkligen inget som kan få mig på bättre humör än han, oavsett anledning och jag tycker denna lilla prins förtjänar att lyftas fram, det är ju något av de minsta jag kan göra efter allt vi gör tillsammans :)
Och är det inte konstigt, hur två stycken "JA", två små svar som jag alltid kommer minnas, kan förändra en tonårstjejs liv så dramatiskt, men till något sååå mycket bättre? :)
Om ni vill veta mer om mig och Zäta får ni gärna klicka er in på www.amandajohannas.blogg.se, där får ni följa vår vardag och även läsa lite om träning och fotografering utöver hästlivet. Hoppas vi ses! :)
Kram Amanda (och vet ni, jag hann med nöd och näppe, skickar mailet 21.56 ;))
Gästbloggare 6
Hejsan! Hanna heter jag som skriver ni, och bloggar på thirtyeight.blogg.se!
I min blogg får ni följa mig, och min ponny, Ofelia. Men jag skriver om så mycket mer än vara ofelia!
T.ex. Utrustning, tips&tricks och allmänt det mesta som har med hästlivet att göra!
Ofelia är ett 8-årigt newforeststo på 144 cm, tanken är att vi ska börja ut och tävla på riktigt i vår, och förhoppningsvis få lite resultat också!
Vi satsar som nummer 1 på hoppningen, men lite planer på att starta dressyr finns det allt.
Jag som driver bloggen då, jag är en målmedveten och snäll skåning på 15 år, som ska söka in på ridgymnasium nu i vår (om allt går som det ska..) Min dröm är att arbeta med hästar på heltid i framtiden, eftersom att det är mitt allra största intresse.
Så det var det mesta om mig och min blogg! Hoppas att ni kollar in :) och fortsätter läsa i framtiden förstås! Kram
Hanna / thirtyeight.blogg.se!
Gästbloggare 4
Hej!
Jag heter Julia, är 20 år och lever för djuren. Bor ute på landet och pluggar just nu. Nä, nu går vi över till djuren i stället innan jag tråkar ut er!
Melroose är mitt halvblodssto 07:a, egen uppfödning e: Hip Hop 1045. Hon är en personlig tjej, med mycket egen vilja och nyfiken på livet. Du har aldrig en tråkig stund med henne! Hon är lugn och mysig i hanteringen, för det mesta väldigt taggad och påhittig i ridningen. Fast det finns dagar då jag bara är arg på henne och det är ömsesidigt då, haha. M är ingen häst du bara kan sätta dig upp på och kräva vad du vill. Men jag skulle inte byta henne mot något annat i hela världen!
Tindra är min italiensk vinthunds-tik på snart 10 månader. Jag och min pojkvän köpte denna goding i somras och det ångrar vi inte en sekund. Hon är ett charmtroll utan dess like, gosa är hennes favoritsyssla och sommar vill hon helst ha året om. Hon är sjukt snabb (40 km/h) men ligger ena sekunden och sover som en stock!
Detta var en liten presentation av oss. Kram Julia, Melroose & Tindra
ohjuliet.blogg.se
Gästbloggare 3
Hej!
Hillevi Hassler heter jag som fått äran att gästblogga här på tesskliintestam.blogg.se! I vanliga fall bloggar jag på min egna blogg: nittiofyranollattafjorton.blogg.se, som man kanske kan säga är en häst- och fotoblogg.
Om jag ska berätta lite om mig själv skulle jag nog säga att jag är en engagerad och amibitiös tjej som alltid har många bollar i luften. Jag rider för Hageby Ridklubb och där är jag aktiv i både tävlings- och ungdomssektionen, vilket båda är superkul! Hela eftermiddagarna spenderar jag på ridskolan som är knuten till klubben, för där står min lilla stjärna <3
Lindholms Peach, a.k.a. Pepsi, är en lektionshäst född 2000 som jag har på delfoder sedan två år tillbaka. Hon har ett hjärta av guld och är en helt underbar häst som jag aldrig kommer kunna sklijas från, men hon har troligen haft det ganska tufft tidigare i sitt liv. Men nu går vi tillsammans från klarhet till klarhet, och målen för det här året är att starta 1,10-hoppning och LA-dressyr med bra resultat. Vilket i alla fall inte jag tror är helt omöjigt ;) Vägen dit får ni såklart följa i bloggen!
Förutom att spendera flera timmar per dag i stallet går jag i 2:an på gymnasiet. Mitt allra största intresse utöver hästarna är fotografering, och jag bara älskar att stå bakom kameran och knäppa bilder. Därför är även det självklart en stor del av innehållet på min blogg, och bildbomber är inte ovanligt ;)
Som avslutning vill jag tacka Tess för att jag fick äran att gästblogga på hennes supertrevliga blogg! Jag är en trogen följare, och jag tycker det är lite extra roligt eftersom vi bor i samma stad och jag ser henne och Gustav på tävlingar lite då och då! Keep up the good work med bloggen och Gurra Tess, och lycka till med Gnista :)
Hoppas ni tar er tid och kikar in hos mig!
Kramar Hillevi
Hillevi Hassler heter jag som fått äran att gästblogga här på tesskliintestam.blogg.se! I vanliga fall bloggar jag på min egna blogg: nittiofyranollattafjorton.blogg.se, som man kanske kan säga är en häst- och fotoblogg.
Om jag ska berätta lite om mig själv skulle jag nog säga att jag är en engagerad och amibitiös tjej som alltid har många bollar i luften. Jag rider för Hageby Ridklubb och där är jag aktiv i både tävlings- och ungdomssektionen, vilket båda är superkul! Hela eftermiddagarna spenderar jag på ridskolan som är knuten till klubben, för där står min lilla stjärna <3
Lindholms Peach, a.k.a. Pepsi, är en lektionshäst född 2000 som jag har på delfoder sedan två år tillbaka. Hon har ett hjärta av guld och är en helt underbar häst som jag aldrig kommer kunna sklijas från, men hon har troligen haft det ganska tufft tidigare i sitt liv. Men nu går vi tillsammans från klarhet till klarhet, och målen för det här året är att starta 1,10-hoppning och LA-dressyr med bra resultat. Vilket i alla fall inte jag tror är helt omöjigt ;) Vägen dit får ni såklart följa i bloggen!
Förutom att spendera flera timmar per dag i stallet går jag i 2:an på gymnasiet. Mitt allra största intresse utöver hästarna är fotografering, och jag bara älskar att stå bakom kameran och knäppa bilder. Därför är även det självklart en stor del av innehållet på min blogg, och bildbomber är inte ovanligt ;)
Som avslutning vill jag tacka Tess för att jag fick äran att gästblogga på hennes supertrevliga blogg! Jag är en trogen följare, och jag tycker det är lite extra roligt eftersom vi bor i samma stad och jag ser henne och Gustav på tävlingar lite då och då! Keep up the good work med bloggen och Gurra Tess, och lycka till med Gnista :)
Hoppas ni tar er tid och kikar in hos mig!
Kramar Hillevi
Gästbloggare 2
"Egentligen känns gästbloggning lite knas, lite läskigt, men jag tänkte att man kanske skulle ge det ett försök?
Hej på er förresten!!
Vad skriver man egentligen på en gästbloggning? Jag heter i alla fall Jennie Kristensson, men kallas förtillfället mest för Klompe. Jempan och Jompe går också varmt.. Kärt barn har många namn säger dom? Haha. Jag fyller snart 22 år, vilket betyder att jag börjar bli gammal, på riktigt.... Känns som det bara går utför. Jag bor Skåne, i en liten skit håla utanför Helsingborg. Jag bor fortfarande hemma, då min ekonomi inte räcker för att betala allt skit, bilen och hästen. Synd man inte var född till rikemans barn eller miljonär :) jag klagar bara när mamma klagar på mig.. När jag inte är hos hästen är jag ofta på jobbet. Jag jobbar på McDonalds på ett köpcentrum här i närheten med 10 minuters kör väg hemifrån. Jag trivs som fisken i vattnet med både mitt jobb, min chef och mina arbetskamrater♥. Förtillfället känns detta helt rätt, McDonalds har även stora utbildnings möjligheter och jag är snart klar med min första utbildning, till att bli arbetsledare, vilket är riktigt roligt.
Hej på er förresten!!
Vad skriver man egentligen på en gästbloggning? Jag heter i alla fall Jennie Kristensson, men kallas förtillfället mest för Klompe. Jempan och Jompe går också varmt.. Kärt barn har många namn säger dom? Haha. Jag fyller snart 22 år, vilket betyder att jag börjar bli gammal, på riktigt.... Känns som det bara går utför. Jag bor Skåne, i en liten skit håla utanför Helsingborg. Jag bor fortfarande hemma, då min ekonomi inte räcker för att betala allt skit, bilen och hästen. Synd man inte var född till rikemans barn eller miljonär :) jag klagar bara när mamma klagar på mig.. När jag inte är hos hästen är jag ofta på jobbet. Jag jobbar på McDonalds på ett köpcentrum här i närheten med 10 minuters kör väg hemifrån. Jag trivs som fisken i vattnet med både mitt jobb, min chef och mina arbetskamrater♥. Förtillfället känns detta helt rätt, McDonalds har även stora utbildnings möjligheter och jag är snart klar med min första utbildning, till att bli arbetsledare, vilket är riktigt roligt.
Världens bästa arbetsplats med världens finaste och roligaste arbetskamrater!♥
Haha, erkänn lite rolig bild? Om ni fattar den?
En stor del av mitt liv har alltid varit stallet och hästarna. Just nu äger jag, enligt mig världens bästa häst. Carlijo heter han, f:97, svart valack, mäter 1.75cm i manken och är världens snällaste varelse. Vi har tävlat upp till LA dressyr, men tränar MSV. Hoppas mest hemma för skoj och tränar varannan vecka för tränare. Han kan charma vem som helst och drar ofta mycket uppmärksamhet till sig. Min ståtliga prins! Han är hästen som tagit mitt hjärta med storm. Han lär ju aldrig bli en OS-häst men tillräckligt bra för mig. Han är min OS-häst!♥
En stor del av mitt liv har alltid varit stallet och hästarna. Just nu äger jag, enligt mig världens bästa häst. Carlijo heter han, f:97, svart valack, mäter 1.75cm i manken och är världens snällaste varelse. Vi har tävlat upp till LA dressyr, men tränar MSV. Hoppas mest hemma för skoj och tränar varannan vecka för tränare. Han kan charma vem som helst och drar ofta mycket uppmärksamhet till sig. Min ståtliga prins! Han är hästen som tagit mitt hjärta med storm. Han lär ju aldrig bli en OS-häst men tillräckligt bra för mig. Han är min OS-häst!♥
Min finaste!
Inte en helt ovanlig syn när man hämtar honom från hage :)
Min snygging!
Nog om mig om mitt liv. Tänte skriva några ord om min fina vän här också. Tess lärde jag känna för en herrans massa år sedan, på våran ponnytid. Det var den tiden alla hängde på Lunarstorm, innan bilddagboken var uppfunnen. Gamla góa tider :) Några år senare när vi växt till oss träffade vi nere på Falsterbo Horse Show, alla hästnördas favorit ställe på sommaren. Har även besökt Norpan två gånger. Jag kan inte låta bli att fundera över hur lustigt allting är egentligen. Jag har träffat många fantastiska vänner genom denna dumburken som jag förmodligen aldrig hade mött annars.. Tess är utan tvekan en av mina favoriter. Denna tjejen är helt jävla grym. Jag är utan tvekan avundsjuk på hennes kämpar glöd att aldrig ge upp, hur många gånger folk än har klankat ner på henne, kämpar hon vidare och visar motsatsen. Jag menar se på Gurra nu, hur många av er trodde på henne de där första året dom hade tillsammans? Men Tess ser något i hästarna som ingen annan känns. Jag skulle vilja säga att det är en fantastisk gåva hon har :)
Hon behåller dessutom alltid lugnet, hur tossiga än hennes hästar är. Jag skulle absolut vilja sätta upp henne på Calle någon gång :) Det är en tjej som absolut hade velat sälja häst till. Lugn, harmonisk och alltid lika snäll, välmående om sina hästar och bryr sig verkligen. Jag och Tess träffar ju inte så ofta, som ni säkert förstår. Men på något sätt känner jag att vi är ganska nära varandra. Genom bloggen får man dessutom följa hennes utveckling och liv på ett sätt jag aldrig hade kunnat om hon inte skrivit den. Det tycker jag är så himla roligt! Jag önskar såklart att denna fantastiska bruden hade bott betydligt närmare mig, så vi kunde träffats oftare. Men jag får väl se det från den positiva sidan och vara glad över att jag faktiskt fått lära känna henne istället :)
Nog om mig om mitt liv. Tänte skriva några ord om min fina vän här också. Tess lärde jag känna för en herrans massa år sedan, på våran ponnytid. Det var den tiden alla hängde på Lunarstorm, innan bilddagboken var uppfunnen. Gamla góa tider :) Några år senare när vi växt till oss träffade vi nere på Falsterbo Horse Show, alla hästnördas favorit ställe på sommaren. Har även besökt Norpan två gånger. Jag kan inte låta bli att fundera över hur lustigt allting är egentligen. Jag har träffat många fantastiska vänner genom denna dumburken som jag förmodligen aldrig hade mött annars.. Tess är utan tvekan en av mina favoriter. Denna tjejen är helt jävla grym. Jag är utan tvekan avundsjuk på hennes kämpar glöd att aldrig ge upp, hur många gånger folk än har klankat ner på henne, kämpar hon vidare och visar motsatsen. Jag menar se på Gurra nu, hur många av er trodde på henne de där första året dom hade tillsammans? Men Tess ser något i hästarna som ingen annan känns. Jag skulle vilja säga att det är en fantastisk gåva hon har :)
Hon behåller dessutom alltid lugnet, hur tossiga än hennes hästar är. Jag skulle absolut vilja sätta upp henne på Calle någon gång :) Det är en tjej som absolut hade velat sälja häst till. Lugn, harmonisk och alltid lika snäll, välmående om sina hästar och bryr sig verkligen. Jag och Tess träffar ju inte så ofta, som ni säkert förstår. Men på något sätt känner jag att vi är ganska nära varandra. Genom bloggen får man dessutom följa hennes utveckling och liv på ett sätt jag aldrig hade kunnat om hon inte skrivit den. Det tycker jag är så himla roligt! Jag önskar såklart att denna fantastiska bruden hade bott betydligt närmare mig, så vi kunde träffats oftare. Men jag får väl se det från den positiva sidan och vara glad över att jag faktiskt fått lära känna henne istället :)
Lagom gammal bild ;) don't kill me Tess!
Jag skriver förresten en dagbok, om mig och Calle. Mest för min egen del, för att kunna gå tillbaka och se hur träningarna gick, vad jag reflekterade över, bra respektive dålga saker som hänt. Det är väldigt nyttigt att analysera sig själv, dels för att utvecklas. Sen att den är öppen för allmänheten är väl bara en kul grej.
- http://ccarlijo.blogspot.com
Jag skriver förresten en dagbok, om mig och Calle. Mest för min egen del, för att kunna gå tillbaka och se hur träningarna gick, vad jag reflekterade över, bra respektive dålga saker som hänt. Det är väldigt nyttigt att analysera sig själv, dels för att utvecklas. Sen att den är öppen för allmänheten är väl bara en kul grej.
- http://ccarlijo.blogspot.com
Nu ska jag sluta pladdra... Cred till er som orkade läsa ända hit, tack för denna korta stund. Hoppas att Tess har det bra i Thailand, den gotte grisen. Och ni alla fina bloggläsare får ha det toppen!!! :)"
Gästbloggare 1
Hej På Er, kul att få skriva på en en så stor blogg!
Känns som det finns så mycket att skriva men vet inte riktigt vart jag ska börja hihi.
Kan ju börja med att presenter mig kanske, mitt namn är Anna Corvera och är 24 år, kommer ifrån Norrköping men just nu kan ni hitta mig 1553 km därifrån
alltså i Nancy, Frankrike. Jag bor här tillsammans med min pojkvän och spenderar stor tid i stallet. Ska berätta lite mer sedan.
Jag började rida när jag var 11 år, mitt intresse för djur har alltid funnits. När jag var liten brukade jag spendera mina dagar på 4H gården som fanns i närheten av där vi bodde. Jag fick prova att rida där men när intresset växte tog mina föräldrar mig till Norrköpings Fältrittklubb och där stannade jag fram till sommaren 2010. Jag har aldrig ägt en ponny eller häst men jag har haft många skötarhästar. Det kanske är svårt att tro att man lär sig mycket på ridskola, men jag har verkligen haft den bästa tränaren och utvecklats och lärt mig mycket tillsammans med mina sköthästar. Jag har även fått möjligheten att få tävla, tror att jag tävla upp till L:A hoppning och dressyr med ridskolans ponnyn Safyra, sen när det blev dags att gå över till stor häst tävla jag Griga, dock var hon lite feg i hoppningen men vi lyckades iallafall knippa ett DM guld i hoppning och starta några L:A dressyr tillsammans.
Jag flyttade till Frankrike hösten 2010, min pojkvän fick ett jobb erbjudande. Jag bestämde mig för följa med, hade ingen förbindelse kvar i Norrköping förutom familj och vänner, hästar finns ju överallt! Efter 1 månad här började jag googla runt för att hitta ridskolor, vi åkte och tittade på olika ställen och jag provade på att rida med på lektionerna men det kändes inte riktigt rätt. Till slut hitta jag det perfekta stallet Ecurie du Sualcy. Det ligger Ca 25 min ifrån där vi bor, det kändes helt rätt så fort jag satte min fot där. Nu kanske ni undrar om jag pratar franska? Men det gör jag inte, min pojkvän pratar dock flyttande. Självklart finns det många hinder med kasta sig in i det ”franska hästlivet”, men vad gör man inte för hästar hehe. Jag börja med att rid med på lektionerna 2 ggr i veckan och lärde mig ganska snabbt bas orden, det brukade alltid finns någon som kunde lite engelska annars kunde jag alltid titta på de andra. Hur som helst, efter ett tag kändes det inte som det räckte med att rida 2 ggr i veckan så vi prata med min tränare som hjälpte oss att hitta en foderhäst.
I december fick jag träffa min prinsessa, Keora. Keora är ett 13 årigt sto som har tävlat upp till 120cm. Hon var inte alls igång när jag skulle börja rida henne. Så jag fick ha henne på prov i några veckor, i början var hon helt omöjlig, den här hästen har i stort sett aldrig gått i form och bråkade med mig hela tiden. Jag trodde helt ärligt att jag skulle ge upp men så kom dagen vi skulle ha vår första hoppträning tillsammans. Jag blev självklart förtrollad, hon har en sådan glädje till hindrerna och det är något jag aldrig känt tidigare. Han som äger Keora, äger hela stallet och har även egen uppfödning. Det har även gett mig möjlighet att hjälpa till med de andra hästarna i stallet, det är så lärorikt. Hästarna från hans uppfödning är super fina och i stort sett alla är riktiga hopptalanger. Jag vet att det finns en svensk tjej som tävlar internationellt vid namn Helen Gabrielsson som rider en häst från hans uppfödning, Nog om det, så förra året gjorde jag och Keora debut på de franska tävlingsbanorna. Ni kan ju tänka er hur nervös jag var mina första tävlingar, kan knappt franska och jag var så rädd att de skulle försöka prata med mig hahaha. Nu bryr jag mig inte lika mycket och de flesta vet att jag inte pratar särskilt mycket franska. Tävlingarna här i frankrike är väldigt lika svenska, det är väl små saker som skiljer de åt. Men i stort sett alla klasser får man hoppa omhoppning även om man gjort en rivning eller fått ett stopp, förutom i klassen Grand Prix. Jag och Keora startade upp till 1,15m med goda resultat. Vi har inte vunnit än men det satsar vi på denna säsongen. Det känns som vi båda vet vart vi har varandra och jag känner mig inte lika grön på tävlingarna. Mitt mål denna säsong är att starta och nolla i 1.20m. Oj vad mycket det blev, hoppas ni inte har hunnit tröttna.
Har ni några frågor eller vill veta mer om mig får ni gärna titta in på min blogg:
Tack tess för att jag fick chansen att gästblogga hos dig!
Merci, a bientot!
Videoklipp
Jag hade också velat sitta på den snälla och välridna hästen..
Ungen är en galen (och sjukt duktig!) unge för sig..
WOW!
Tiina Becker
Varannan lördag så kommer Tiina Becker till oss på Fursta Gård och har träningar.
Tiina är dressyrtränare och håller i populära träningar där du verkligen får jobba!
Tiina kostar 575 kr (sam 50 kr i ridhusavgift om du ej löst ridhuskort hos oss), du rider då i ca 45 min.
Är du intresserad av att vara med!?
Kontakta då Maria Bågenholm
www.maaariiias.blogg.se eller 070-336 58 80
Årets Hästblogg-gala
För andra året irad arrangerar "Equilina" Årets hästbloggs-gala!
Galet roligt initiativ tycker jag och jag har redan mailat med mina nomineringar!
Man kanske ska hoppas på att min lilla blogg är nominerad någonstans också? ;) haha
Kategorierna är:
* Årets Blogg
* Årets Bloggtävlingsarrangör
* Årets Nykomling
* Årets Tävlingsprestation
* Årets Försvinnande
Dra alla över en gräns
Härom dagen blev jag väldigt ställd när en av våra storbloggare skrivit detta i ett inlägg "Att desto rikare man är desto otrevligare kan man vara mot folk i sin omgivning och komma undan med det". Det första jag tänkte på, var vad hon grundade detta på?
Gick sedan in och läste på en av mina favoritbloggar där en av tjejerna där gett lite som ett "svar på tal" till detta och jag kan bara hålla med denna tjej fullt ut!
Några av sakerna som är viktiga att ta upp i detta sammanhang är först och främst att inte dra alla över en kam. Du kan inte veta hur en person är förns du först fått en riktig uppfattning om människan och börjat lära känna personen. Att säga att en person är otrevlig bara för att den har pengar är för mig ren avundsjuka.
Men, vad är det som säger att denna person är rik, har det gott ställt och får allt den pekar på? Jag skulle gissa på att flera av mina läsare tror att jag är rik och har det gott ställt, samt får allt jag pekar på. Varför? För att jag har en fin häst, märkesutrustning och är inte den som smyger undan så fort jag köpt något nytt, utan jag går ut med det i bloggen.
En sak folk inte riktigt vet då, är att jag jobbar och sliter stenhårt för att få min ekonomi att gå runt! Jag har ett jobb där jag jobbar upp till 30 timmar i veckan och tro mig, jag önskar att jag fick jobba mer. Varenda liten krona jag tjänar går mer eller mindre direkt till hästen. De kronor som blir kvar läggs sedan på övriga fakturor, så som telefonräkning, fackavgift, bensin till bilen osv. Om jag skulle ha turen att få ytterligare några kronor över efter detta läggs de direkt på ett sparkonto och när de sparkontot är okej, då kan jag unna mig ett nytt schabrak.
Det ligger så hårt arbete och slit bakom min dyra märketsutrustning, häst och stallplats som jag tror folk glömmer bort. Jag har turen att ha fantastiska som ställer upp så fort de krisar och stöttar mig i min ridning till 110 %, alla har inte den turen.
Vad är det som säger att de så kallade fattiga människorna är trevligare än de rika?
Jag vet då iallafall relativt många personer med lite sämre ekonomi som har en tråkig attityd och inställning och som är fruktansvärt otrevliga och kommer undan med det. Medans jag också vet flera som har de riktigt bra ställt som är ambitiösa, trevliga och engagerade i andras framgång.
Jag tycker, personligen, att det är bättre att försöka få kläm på den människa du irriterar dig på, lär känna den och istället få en inblick i hur den kämpar för sin sak. Att dra alla över en gräns tycker jag är de värsta du kan göra. De är precis samma sak som när vissa hästmänniskor säger att alla ston är dumma i huvudet.. För mig är det sjukt irriterande, jag har då aldrig haft ett sto som är dum i huvudet tex.
Var inte så instängd i dina tankar och dra inte alla över en gräns - jag tror vi alla som håller på med denna sport kämpar hårt på ett eller annat sätt!
Gick sedan in och läste på en av mina favoritbloggar där en av tjejerna där gett lite som ett "svar på tal" till detta och jag kan bara hålla med denna tjej fullt ut!
Några av sakerna som är viktiga att ta upp i detta sammanhang är först och främst att inte dra alla över en kam. Du kan inte veta hur en person är förns du först fått en riktig uppfattning om människan och börjat lära känna personen. Att säga att en person är otrevlig bara för att den har pengar är för mig ren avundsjuka.
Men, vad är det som säger att denna person är rik, har det gott ställt och får allt den pekar på? Jag skulle gissa på att flera av mina läsare tror att jag är rik och har det gott ställt, samt får allt jag pekar på. Varför? För att jag har en fin häst, märkesutrustning och är inte den som smyger undan så fort jag köpt något nytt, utan jag går ut med det i bloggen.
En sak folk inte riktigt vet då, är att jag jobbar och sliter stenhårt för att få min ekonomi att gå runt! Jag har ett jobb där jag jobbar upp till 30 timmar i veckan och tro mig, jag önskar att jag fick jobba mer. Varenda liten krona jag tjänar går mer eller mindre direkt till hästen. De kronor som blir kvar läggs sedan på övriga fakturor, så som telefonräkning, fackavgift, bensin till bilen osv. Om jag skulle ha turen att få ytterligare några kronor över efter detta läggs de direkt på ett sparkonto och när de sparkontot är okej, då kan jag unna mig ett nytt schabrak.
Det ligger så hårt arbete och slit bakom min dyra märketsutrustning, häst och stallplats som jag tror folk glömmer bort. Jag har turen att ha fantastiska som ställer upp så fort de krisar och stöttar mig i min ridning till 110 %, alla har inte den turen.
Vad är det som säger att de så kallade fattiga människorna är trevligare än de rika?
Jag vet då iallafall relativt många personer med lite sämre ekonomi som har en tråkig attityd och inställning och som är fruktansvärt otrevliga och kommer undan med det. Medans jag också vet flera som har de riktigt bra ställt som är ambitiösa, trevliga och engagerade i andras framgång.
Jag tycker, personligen, att det är bättre att försöka få kläm på den människa du irriterar dig på, lär känna den och istället få en inblick i hur den kämpar för sin sak. Att dra alla över en gräns tycker jag är de värsta du kan göra. De är precis samma sak som när vissa hästmänniskor säger att alla ston är dumma i huvudet.. För mig är det sjukt irriterande, jag har då aldrig haft ett sto som är dum i huvudet tex.
Var inte så instängd i dina tankar och dra inte alla över en gräns - jag tror vi alla som håller på med denna sport kämpar hårt på ett eller annat sätt!
Acceptera Sporten
Jag vill börja med att säga att alla som var framröstade i årets jerringpris var alla värdiga vinnare, tack vare deras prestationer.
Någonting som jag förundras och irriteras över är hur människor, som inte är insatta i ridsporten, väljer att agera när tex Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriser 2011 igår.
Istället för att glädjas åt en annan idrottare så väljer folk att skriva & säga saker som "Ridsport är ingen sport, de är en hobby", "Hellner var mer värd priset, jävla RGB", "Det var ju hästen som borde fått priset" osv. Statusuppdateringarna på facebook igårkväll var både barnsliga, patetiska, själviska och fullkomligt idiotiska.
Istället för att gå in och skriva "Grattis RBG, men jag höll på Hellner" så måste man trycka ner ridsporten rakt ner i botten på dagisnivå och skriva att hästen passar bäst på mackan. Kom igen, väx upp!
Vad folk som inte är insatta i ridsporten förstår är hur svårt det är att hitta den där hästen som har allt de där som krävs, viljan, kapaciteten, styrkan och modet för att klara dessa klasser - det står inte en Ninja La Silla i varje stall.
Att sen förstå hur svårt det är att ta sig upp i 1,60 klasser, rida internationellt, ta sig till EM och sedan rida dessa klasser felfritt, det kräver mer än folk tror. Och man måste inse att det inte heller bara är Ninja som tagit Rolf-Göran dit han är idag. De är hans skicklighet att ta upp flera hästar på samma nivå, så de är faktiskt fler än Ninja som är delaktiga i detta pris.
Att ta ett EM-guld, ligga 1a på världsrankningen och att vinna flera olika internationella klasser är så betydligt mycket svårare än vad en vanlig Svensk kan förstå.
Om det nu hade varit sådär enkelt som alla säger, hur kommer det sig då att inte fler ligger i världstoppen, rider 1,60 klasser, vinner var och varannan start och står med i tidningarna? Framför allt, om det är så enkelt - varför är inte jag där?
Att ridning kan se enkelt ut, de vet de flesta. Men hur många är det som vågar sig på det? Att sitta på ett stort djur som i grunden är ett flyktdjur och väger 600 kg och sen få den att lyssna på dig, få den att lita på dig - att göra saker som kanske inte i grunden är speciellt normalt. Att få detta djur att sammarbeta och följa dina instruktioner, hur många orkar detta och framför allt - hur många vågar?
Rolf-Göran hade kanske inte tagit detta EM-guld, eller legat på världsrankningen utan Ninja, Ninja hade kanske inte fixat detta utan Rolf-Göran.. I ridsport måste du vara två, två stycken individer som funkar ihop, som kan samarbeta, lita på varandra och vara ett riktigt teamwork. Hästen klarar inte av att hoppa 1,60 banor felfritt utan sin ryttare - Ryttaren klarar inte av att hoppa 1,60 banor felfritt utan sin häst.
Det funkar inte heller att sätta upp en duktig ryttare på en oduglig häst, eller en oduglig ryttare på en fantastisk häst. Det kan funka för en kort stund, men inte på EM nivå. I fotboll däremot kan du sätta in en oduglig spelare tillsammans med fem andra stjärnor - varför? De fem stjärnorna på plan backar upp den odugliga som i bakgrunden knappt syns, men de går. De funkar inte i ridsport!
Att sen vräka ur sig att "Hur långt och högt hade RGB kunnat hoppa utan sin häst?" och tro att det var smart sagt är skrattretande! Då frågar jag tillbaka, till er fotboll- och hockeyfans. Hur hårt hade Sedin kunnat skjuta pucken in i mål utan sin klubba? Hur hade Zlatan kunnat bli en sån bolltrollare och fantastisk fotbollsspelare utan sin fotboll och sina lagkamrater? Det är nämligen precis samma sak.
Jag tycker att det är otroligt stort att Rolf- Göran och Ninja har kommit så långt som de gjort och att Rolf-Göran igår vann Jerringpriset. Jag är stolt att hålla på med sporten Ridsport och jag är otroligt tacksam för att Ridsporten får visa hur stor den är och att vi faktiskt har på en Idrottsgala att göra! Och jag hade då aldrig gått in på facebook och klankat ner på någon annan människa eller sport bara för att min favorit inte vann..
På samma sätt som alla dessa fotbolls-spelare och fotbollsfan inte förstår hur stora prestationer Rolf-Göran gjort inom ridsporten, kan vi inom ridsport kanske inte riktigt förstå Sveriges landslags prestationer i fotboll. Vi kanske inte förstår varandras sporter och hur tufft de är i våra respektive sporter, men bara för de behöver vi inte slänga ur oss en massa skit. Ridsport är en sport - du må inte gilla de, men jag gillar inte skidåkning eller hockey - men tro fan på att det är en sport iallafall!
Lär er att acceptera varandra och deras sporter och för i helvete - Lär er glädjas åt andra!
Stort Grattis till Rolf-Göran Bengtsson till Jerringpriset 2011 !
Någonting som jag förundras och irriteras över är hur människor, som inte är insatta i ridsporten, väljer att agera när tex Rolf-Göran Bengtsson vann Jerringpriser 2011 igår.
Istället för att glädjas åt en annan idrottare så väljer folk att skriva & säga saker som "Ridsport är ingen sport, de är en hobby", "Hellner var mer värd priset, jävla RGB", "Det var ju hästen som borde fått priset" osv. Statusuppdateringarna på facebook igårkväll var både barnsliga, patetiska, själviska och fullkomligt idiotiska.
Istället för att gå in och skriva "Grattis RBG, men jag höll på Hellner" så måste man trycka ner ridsporten rakt ner i botten på dagisnivå och skriva att hästen passar bäst på mackan. Kom igen, väx upp!
Vad folk som inte är insatta i ridsporten förstår är hur svårt det är att hitta den där hästen som har allt de där som krävs, viljan, kapaciteten, styrkan och modet för att klara dessa klasser - det står inte en Ninja La Silla i varje stall.
Att sen förstå hur svårt det är att ta sig upp i 1,60 klasser, rida internationellt, ta sig till EM och sedan rida dessa klasser felfritt, det kräver mer än folk tror. Och man måste inse att det inte heller bara är Ninja som tagit Rolf-Göran dit han är idag. De är hans skicklighet att ta upp flera hästar på samma nivå, så de är faktiskt fler än Ninja som är delaktiga i detta pris.
Att ta ett EM-guld, ligga 1a på världsrankningen och att vinna flera olika internationella klasser är så betydligt mycket svårare än vad en vanlig Svensk kan förstå.
Om det nu hade varit sådär enkelt som alla säger, hur kommer det sig då att inte fler ligger i världstoppen, rider 1,60 klasser, vinner var och varannan start och står med i tidningarna? Framför allt, om det är så enkelt - varför är inte jag där?
Att ridning kan se enkelt ut, de vet de flesta. Men hur många är det som vågar sig på det? Att sitta på ett stort djur som i grunden är ett flyktdjur och väger 600 kg och sen få den att lyssna på dig, få den att lita på dig - att göra saker som kanske inte i grunden är speciellt normalt. Att få detta djur att sammarbeta och följa dina instruktioner, hur många orkar detta och framför allt - hur många vågar?
Rolf-Göran hade kanske inte tagit detta EM-guld, eller legat på världsrankningen utan Ninja, Ninja hade kanske inte fixat detta utan Rolf-Göran.. I ridsport måste du vara två, två stycken individer som funkar ihop, som kan samarbeta, lita på varandra och vara ett riktigt teamwork. Hästen klarar inte av att hoppa 1,60 banor felfritt utan sin ryttare - Ryttaren klarar inte av att hoppa 1,60 banor felfritt utan sin häst.
Det funkar inte heller att sätta upp en duktig ryttare på en oduglig häst, eller en oduglig ryttare på en fantastisk häst. Det kan funka för en kort stund, men inte på EM nivå. I fotboll däremot kan du sätta in en oduglig spelare tillsammans med fem andra stjärnor - varför? De fem stjärnorna på plan backar upp den odugliga som i bakgrunden knappt syns, men de går. De funkar inte i ridsport!
Att sen vräka ur sig att "Hur långt och högt hade RGB kunnat hoppa utan sin häst?" och tro att det var smart sagt är skrattretande! Då frågar jag tillbaka, till er fotboll- och hockeyfans. Hur hårt hade Sedin kunnat skjuta pucken in i mål utan sin klubba? Hur hade Zlatan kunnat bli en sån bolltrollare och fantastisk fotbollsspelare utan sin fotboll och sina lagkamrater? Det är nämligen precis samma sak.
Jag tycker att det är otroligt stort att Rolf- Göran och Ninja har kommit så långt som de gjort och att Rolf-Göran igår vann Jerringpriset. Jag är stolt att hålla på med sporten Ridsport och jag är otroligt tacksam för att Ridsporten får visa hur stor den är och att vi faktiskt har på en Idrottsgala att göra! Och jag hade då aldrig gått in på facebook och klankat ner på någon annan människa eller sport bara för att min favorit inte vann..
På samma sätt som alla dessa fotbolls-spelare och fotbollsfan inte förstår hur stora prestationer Rolf-Göran gjort inom ridsporten, kan vi inom ridsport kanske inte riktigt förstå Sveriges landslags prestationer i fotboll. Vi kanske inte förstår varandras sporter och hur tufft de är i våra respektive sporter, men bara för de behöver vi inte slänga ur oss en massa skit. Ridsport är en sport - du må inte gilla de, men jag gillar inte skidåkning eller hockey - men tro fan på att det är en sport iallafall!
Lär er att acceptera varandra och deras sporter och för i helvete - Lär er glädjas åt andra!
Stort Grattis till Rolf-Göran Bengtsson till Jerringpriset 2011 !