Fel period .

Rubriken får tala för sig själv, jag är inne i fel period just nu. Det är egentligen ingenting som går speciellt dåligt eller fel just nu, snarare tvärtom, det är därför jag undrar vad som håller på att hända?! Det räcker med att någonting går lite fel, eller att en person råkar säga fel sak i fel stund och det gör att jag känner mig gråtfärdig.
 

Under min lilla weekend i Göteborg i helgen tillsammans med älsklingen, var det helt underbart. Vi åt god mat, träffade trevliga Göteborgare och hade hyggligt väder. Vi var på Liseberg, spelade bort massvis med pengar och åkte precis alla karuseller (i princip). Allt var bra och kärleken håller i sig, jag tycker om min pojkvän så otroligt mycket så det är sjukt. Så inte är det kärleken som spökar eller gör så att jag mår som jag mår just nu.


Min snygga lilla silverprins då, Gustav? Äntligen känns det som att det händer saker, vi börjar utvecklas och ridningen känns bra förtillfället. Jag tycker om honom! När jag sitter på jobbet eller ligger i min säng på kvällen så är jag otroligt peppad för att träna, bygga upp övningar och fortsätta utvecklas. Bara njuta av ridningen som den är! Men när jag väl ska ta mig till stallet finns det ingen ork, eller lust. Men det känns ändå inte som att det är han, eller ridningen i sig som gör mig såhär heller..


Med tanke på mitt jobbschema just nu (jobbar oftast 12.00 - 20.20), måste jag antingen ta stallet 06.00 eller 21.00 och det finns varken ork eller lust till att göra. Samma sak gäller vännerna. Tror inte någon av mina vänner skulle vilja träffa mig så pass tidigt på morgonen och på kvällen orkar jag inte engagera mig för fem öre. Så kanske är det jobbet som gör mig såhär? Vissa dagar stormtrivs jag, andra dagar vill jag bara därifrån. För de första, så har jag rast själv nästan jämt, otroligt uttråkande. Jag får nästn bara sitta i kassan, vilket enbart skadar min kropp. Men jag får lön varje månad, så jag kanske ska vara glad för de?


"Du har jobb, du har häst, du har pojkvän, en underbar familj och fina vänner, var för fan glad för de du har människa!"
- Absolut, är jättelycklig för allt, känner mig verkligen som en av dom lyckligt lottade. För idag är de inte lätt, varken med jobb eller annat. Men jag vill kunna arbeta som en "normal" människa och kunna njuta av de jag älskar allra mest - min häst. Kunna träffa mina vänner och min pojkvän som vilket vanlig svensk som helst! Men en dag måste även jag vakna upp och inse - man kan inte få allt..

Slut på deppandet och försöka göra något bra av de istället? Blicka framåt!