Min prinsessa
Ett år och tre månader
Tänk att det fortfarande är lika tungt och svårt att förstå..
Bara här om dagen satt jag och funderade på vart vi hade varit nu om du fortfarande hade funnits här, hur mycket framgång och motgång vi lyckats ta oss igenom. Vem jag hade betäckt dig med, hur fölet skulle sett ut och vad den skulle döps till. Eller igentligen hade jag väl allt de där klart för mig för länge sen, det hade blivit ett litet sto, född svart med Quite Easy som pappa och namnet hade varit Quite a Passion. Vi hade haft ett flertal nollor i 120 och du bara älskade de du gjorde. Tillsammans var vi elit..
Fy fan vad lycklig jag hade varit om du hade funnits här, precis som då.
Varför ska alltid dom bästa försvinna först? Varför ska man alltid inse i efterhand vad man förlorat?!
"man vet inte vad man har, förns man har förlorat de"
Så jävla sorgligt sant! Jag vill inte älta allt hela tiden, men de är så svårt - du var ju mitt allt!
Min älskade fina underbara absolut bästa prinsessa..
Inga ord kan förklara min kärlek eller beskriva min saknad ja känner för dig,
Jag kommer allitd leva med en saknad själ i mitt liv.
Ett år och tre månader och jag är fortfarande lika tom
Jag älskar dig och de finns aldrig någonsin nått som kan stoppa den kärleken
Då, nu och förevigt är du mitt hjärta, I'll never forget our love
Vila i frid du vackra stjärna
♥ Cassiopeia ♥
11/6 2004 - 11/2 2009
Låt aldrig nått stoppa dig
Time, sometimes the time just slips away
And you're left with yesterday
Left with the memories
I, I'll always think of you and smile
And be happy for the time I had you with me
Though we go our separate ways
I won't forget so don't forget
The memories we made
Please remember, please remember
I was there for you and you were there for me
Please remember our time together
When time was yours and mine
And we were wild and free
Please remember, please remember me
åh, jag tänker så ofta på er också... Hur långt ni kommit nu, hur otroligt gärna jag önskar det bara är en mardröm det som hände... jag saknar ER, ni var så fina ihop!
du är nog den starkaste jag vet, att du kunnat ta dig igenom något så svårt såpass bra...
många tanke-kramar till dig<3
skickar massa styrke kramar och önskar att jag kunde göra något som gjort det lättare<3
Det är så sinnessjukt och onödigt att ta en så fin häst ifrån jorden alldeles för tidigt. Vet inte vem man ska skylla på, om det ens finns nån "där uppe" som bestämmer sånt.
Läste i förra inlägget att Gustav är en liten vandrare, på vilket sätt då? Min förra var ju också det, han gjorde iofs en stor rondell i boxen varje natt, allt spån satt på väggarna ungefär.
:( ni va så fina tillsammans . Jag drömmer än idag om livet jag kunde haft med mitt hjärta , trots att det är ganska exakt 3 år sedan hon togs bort akut medan jag va 40 mil bort . I min fantasi har jag döpt fölet jag tänkt ta efter henne, jag ser allt framför mig som vi skulle hunnit med under dessa 3 år . Varför blir sorgen smärtan o saknaden aldrig lättare :( ? Kram !
Stor styrkekram till dig <3.
Livet är bara så orättvist ibland :-(..
Jag förstår precis hur det känns, förlorade ju min älskade ponny helt plötsligt en dag jag med...
Saknaden finns ju alltid kvar, jag tycker att du är stark!
ni var så vackra tillsammans, ni utrstrålade verkligen att ni var ett och inte två individer.