Som sagt, den absolut bästa clinic jag varit på, någonsin! 

Maria började clinicen genom att rida sin egna 5åriga hingst, där hon visade hur hon värmer upp sina hästar. Hon poängterade att vi svenskar är ganska lata med framridningen och gör ofta framridningen till något oviktigt. Maria sa att det inte spelade så stor roll vart hästen hade sin nacke, huvudsaken var att du jobbade framåt och fick hästen att aktivera dens bakben, då skulle hästen automatiskt böja på nacken framöver. 

Hon hade alltid ett tänk med att rida från punkt till punkt och göra sina vägar väldigt tydliga. Att trava runt, runt, runt var väldigt oviktigt för Maria. Traven skulle aktiveras i varje varv, om det så var med en ökning, minskning eller övergång så skulle det hela tiden hända något. Hon var även noga med att alltid hålla sig lite innanför spåret så hästen inte lägger sig mot sargen och vi ryttare blir lite lata med yttersidan. Maria gjorde inga onödiga byten i galopparbetet utan jobbade först hästen varm genom övergångar, tempoväxlingar och hon red nästan alltid i trepunktsits och satte sig bara ner i sadeln några språng för att "känna av". Hon gillade att rida sina hästar i förvänd galopp då det stärker hästen otroligt mycket och det kan vara nyttigt, även för en hopphäst att kunna.

Under sin hoppning använde hon sig ganska mycket av galoppbommar och allting såg så himla enkelt ut! Hon hoppade väldigt sällan högt på sina hästar, men jobbade ofta med bommar och cavaletti i så som banor och bara enkla två bommar på marken.

Maria hoppade även upp på en häst som hon aldrig suttit på förut och hon fick beskrivningen innan av hästen att den var; "otroligt känslig för sporrarna, hade lite smått damp och var lite tråkig på marken". Maria kommenterade ganska fort när hon ridit den att den mer eller mindre var skänkeldöd och att inga hästar är dumma. Det hon menade var att man måste vara noggran med vad man vill och vara tydlig i sin ridning och med en ordentlig framridning kommer även bakben, rygg och nacke till rätt läge. Inga hästar är dumma! Hästarna är motorn och vi är deras hjärna, däremellan måste kommunikationen fungera (alla passar inte med alla var både Maria & Patrik tydliga med). Vi måste våga tro på oss själva OCH våra hästar för att våga komma framåt.

Patrik var helt fantastiskt rolig att titta och lyssna på! En ny idol haha även Patrik var extremt noga med sin framridning och poängterade att man inte ska övergå från en gångart till en annan om den första gångarten inte fungerade. Dvs, funkar inte skritten kan du inte börja galoppera. När han travade fram sina hästar behövde den inte vara 10-mässig utan kunde se slö och tråkig ut, sålänge hans hästar var avslappnade och harmoniska på halvlånga tyglar. "Glassa" behövde han inte göra på framridningen, utan det skulle han göra på tävlingsbanan. Det kändes som att Patrik hade kunnat rida vilket häst som helst! Patrik hade ungefär samma tänk som Maria med framridningsarbetet och red mycket innanför spåret, jobbade hästarna på medellinjen för raktriktningen och övergångar, tusentals övetgångar

Patrik var väldigt noga med att hästarna ska ta hjälperna framåt och bakåt. Man ska inte behöva sparka igång en häst med tio sparkar och spö, hästen ska gå fram direkt och lyssna när jag säger "ptroo", jag ska inte behöva dra i tygeln. Efter ett tag kommer hästen lära sig hans signaler och på så sätt behövde han aldrig rida sina hästar med spö och de var inte skänkeldöda eftersom han bara använde skänkeln bestämt en gång när den behövdes. 


Både Maria och Patrik gjorde tex. galoppiruetter på en hand. Varför? De poängterade att det inte ska behövas ridas med några händer, hästarna ska lyssna på dina skänklar och din vikt, din hand ska endast finnas till för att korrigera små misstag. Vi vardagsryttare säger ofta att våra hästar är hårda i handen osv. De ska ridas mer framåt och med mer ben, vi lägger aldeles för mycket fokus på händer och antalet kg i händerna. 


De båda ryttarna var även överrens om att hästarna ska kunna ridas på vilket underlag som helst, hårt, mjukt, terräng osv. Självklart går våra hästar sönder om de inte får variera underlag. Tex, sitter jag och rider min häst på mitt fantastiska mjuka underlag hemma och kommer ut på en tävling där det är hårt underlag så är det självklart att min häst kommer få ont i benen. Vilket jag anser är sant! Kul att höra var det också när Patrik berättade att han ofta rider ut sina hästar och låter hans dressyrhästar verkligen vara hästar. Han sa att ofta anser vi att våra hästar är porslinshästar- och då går de sönder. 

Dressyrhästen ska klara av att gå på en bana där publiken pratar, skrattar och aploderar. Och det roliga var att de två dressyrhästar han red under clinicen (som han aldrig suttit på innan) klarade av detta fint, mycket pga hans otroligt lugna och fina framridningar. Han var så sjukt inspirerande att jag blev helt slut i huvudet då det var otroligt mycket att ta in!! :)

Även om Patrik tex vann under Falsterbo dressyrn så letade han på någonting som han kunde jobba mer med. Han sa att jag kan aldrig vara heltnöjd, även om jag fått 72%, så är inte det 100%, det han menade var att vi kan alltid bättre om det så är på LB nivå eller MSV nivå så finns det alltid något vi kan jobba på och vi måste våga tro på det. Frågan om hur de båda kunde bli så bra och framgångsrika? Hårt arbete sa båda två, arbetar du hårt kommer du framåt.


Har tre lite halvdåliga filmklipp, filmade med mobilen från clinicen. Tänkte att ni får se dom så får ni se lite av de ja fick se igår. Jag rekomenderar verkligen dessa två på en clinic. Så mycket humor samtidigt som det var allvar så var det inspirerande, lärorikt och otroligt roligt! Jag säger bara WOW om denna clinic..