Hästar har alltid varit mitt stora intresse och jag har alltid, sålänge jag kan minnas, velat rida.
Jag är uppväxt på ett landställe precis brevid en stor hästhage och var alltid väldigt intresserad av de stora djuren. Redan som treåring skulle "klappa totto" och "rida totto", dock så var det ingenting min mamma uppskattade.

När jag var fyra år satt jag på en häst för första gången i mitt liv, att låta mig sitta på en häst så ung kanske var ett dumt misstag om ni frågar mina föräldrar idag ;) För efter det skulle jag hela tiden vara omkring hästarna. den första hästen jag satt på var en underbart söt liten fjording som stod i den där hagen brevid vårt landställe. 

Pappa red lite som ung, då på nordsvenskar och det var inte mer än skogsridning och motion. Men pappa har alltid älskat hästar och gillade nog idén jag hade om ridning. Mamma däremot var mest rädd och tyckte hästar var stora och otäcka. Dom lät mig börja på ridskola när jag var 5½ år gammal och sedan dess har jag varit fast. Jag behövde aldrig direkt tjata till mig att få börja rida, utan jag fick börja så snart jag hade åldern inne.

Mina föräldrar har alltid stöttat mig i min ridning och dom älskar detta lika mycket som jag gör idag. Dom har kört mig fram och tillbaka till ridskolan, hjälpt mig med sommar- och hyrponnier. Även när det var dags för att skaffa egen har dom alltid funnits där och hjälpt till. Idag skulle dom nog bli väldigt upprörda om jag slutade! 

 

Måste nog säga att det är tack vare mina föräldrar som jag började rida och fortsatte.

 

Det kändes som en bra rubrik att börja med, eller?

Rubriken kommer ifrån Evelina på www.equilina.se