Hej På Er, kul att få skriva på en en så stor blogg!
Känns som det finns så mycket att skriva men vet inte riktigt vart jag ska börja hihi.

Kan ju börja med att presenter mig kanske, mitt namn är Anna Corvera och är 24 år, kommer ifrån Norrköping men just nu kan ni hitta mig 1553 km därifrån



alltså i Nancy, Frankrike. Jag bor här tillsammans med min pojkvän och spenderar stor tid i stallet. Ska berätta lite mer sedan.


Jag började rida när jag var 11 år, mitt intresse för djur har alltid funnits. När jag var liten brukade jag spendera mina dagar på 4H gården som fanns i närheten av där vi bodde. Jag fick prova att rida där men när intresset växte tog mina föräldrar mig till Norrköpings Fältrittklubb och där stannade jag fram till sommaren 2010. Jag har aldrig ägt en ponny eller häst men jag har haft många skötarhästar. Det kanske är svårt att tro att man lär sig mycket på ridskola, men jag har verkligen haft den bästa tränaren och utvecklats och lärt mig mycket tillsammans med mina sköthästar. Jag har även fått möjligheten att få tävla, tror att jag tävla upp till L:A hoppning och dressyr med ridskolans ponnyn Safyra, sen när det blev dags att gå över till stor häst tävla jag Griga, dock var hon lite feg i hoppningen men vi lyckades iallafall knippa ett DM guld i hoppning och starta några L:A dressyr tillsammans.



Jag flyttade till Frankrike hösten 2010, min pojkvän fick ett jobb erbjudande. Jag bestämde mig för följa med, hade ingen förbindelse kvar i Norrköping förutom familj och vänner, hästar finns ju överallt! Efter 1 månad här började jag googla runt för att hitta ridskolor, vi åkte och tittade på olika ställen och jag provade på att rida med på lektionerna men det kändes inte riktigt rätt. Till slut hitta jag det perfekta stallet Ecurie du Sualcy. Det ligger Ca 25 min ifrån där vi bor, det kändes helt rätt så fort jag satte min fot där. Nu kanske ni undrar om jag pratar franska? Men det gör jag inte, min pojkvän pratar dock flyttande. Självklart finns det många hinder med kasta sig in i det ”franska hästlivet”, men vad gör man inte för hästar hehe. Jag börja med att rid med på lektionerna 2 ggr i veckan och lärde mig ganska snabbt bas orden, det brukade alltid finns någon som kunde lite engelska annars kunde jag alltid titta på de andra.  Hur som helst, efter ett tag kändes det inte som det räckte med att rida 2 ggr i veckan så vi prata med min tränare som hjälpte oss att hitta en foderhäst.



I december fick jag träffa min prinsessa, Keora. Keora är ett 13 årigt sto som har tävlat upp till 120cm. Hon var inte alls igång när jag skulle börja rida henne. Så jag fick ha henne på prov i några veckor, i början var hon helt omöjlig, den här hästen har i stort sett aldrig gått i form och bråkade med mig hela tiden. Jag trodde helt ärligt att jag skulle ge upp men så kom dagen vi skulle ha vår första hoppträning tillsammans.  Jag blev självklart förtrollad, hon har en sådan glädje till hindrerna och det är något jag aldrig känt tidigare. Han som äger Keora, äger hela stallet och har även egen uppfödning. Det har även gett mig möjlighet att hjälpa till med de andra hästarna i stallet, det är så lärorikt. Hästarna från hans uppfödning är super fina och i stort sett alla är riktiga hopptalanger. Jag vet att det finns en svensk tjej som tävlar internationellt vid namn Helen Gabrielsson som rider en häst från hans uppfödning, Nog om det, så förra året gjorde jag och Keora debut på de franska tävlingsbanorna. Ni kan ju tänka er hur nervös jag var mina första tävlingar, kan knappt franska och jag var så rädd att de skulle försöka prata med mig hahaha. Nu bryr jag mig inte lika mycket och de flesta vet att jag inte pratar särskilt mycket franska. Tävlingarna här i frankrike är väldigt lika svenska, det är väl små saker som skiljer de åt. Men i stort sett alla klasser får man hoppa omhoppning även om man gjort en rivning eller fått ett stopp, förutom i klassen Grand Prix. Jag och Keora startade upp till 1,15m med goda resultat. Vi har inte vunnit än men det satsar vi på denna säsongen. Det känns som vi båda vet vart vi har varandra och jag känner mig inte lika grön på tävlingarna. Mitt mål denna säsong är att starta och nolla i 1.20m. Oj vad mycket det blev, hoppas ni inte har hunnit tröttna.

Har ni några frågor eller vill veta mer om mig får ni gärna titta in på min blogg:

acorvera.spotlife.se

Tack tess för att jag fick chansen att gästblogga hos dig!

Merci, a bientot!