Frågestund då medans jag ligger i Thailand och solar!
Skriv din fråga i detta inlägg, fråga vad som helst och så svarar jag på de när ja kommer hem 1 mars :)

puss tess

Hej då Sverige och Hej Thailand!
Imorgonbitti åker vi så nu blir det ingen mer bloggning för min del på hela 15 dagar! Kanske uppdaterar er något under denna tid då datorn ska med, men vi får se.

Gustav står kvar hemma i stallet. Frida kommer att ta hand om honom genom mockning, borstning osv. Min tränare kommer ansvara för tömlongeringen. Hoppas verkligen det går bra och att Gustav sköter sig, annars blir jag ledsen! Men ska nog gå bra :) Ska åka ut i eftermiddag och pussa på honom en sista gång.

Nä, nu måste jag packa det sista sen ska jag på middag ikväll och dansa gärnet ute! :) Oh jag är så himla nervös för flygresan, usch! Men det SKA gå bra! Glöm inte ställa frågor i frågestunden nu när ja är borta, så kommer det svar på de sen den 1 mars när ja kommer hem, fråga massooor!! hihi :)

puss och kram på er alla! / tess

Varför köpte du inte Sami? Du verkade passa så bra med henne! Vart är hon nu? Nyfiken, älskade att titta på den vackra hästen.
- Jag köpte inte Samantha av ekonomiska själ. Jag hade helt enkelt inte råd, och inte heller någon tid. Jag hade då varit tvungen att göra mig av med Gustav väldigt snabbt och jag kände att det inte riktigt var värt det då. Hade verkligen velat köpa henne, och planen var faktiskt att göra de. Men allt gick så fort och då fanns inga pengar. Nu står hos en toppentjej vid namn Jenny. Hon är fortfarande kvar i Östergötland, vilket känns bra. Får säkert se henne på massa tävlingar framöver så lovar att hålla er uppdaterade om hur det går för henne :) Klicka här så kommer du till Jennys blogg!


Så skönt att det ”bara” var bakknäna, hoppas ni får ordning på honom! Sedan en kanske lite udda fråga, men vad funderar ni på att ta för honom när du fått till honom?
- Ja, det känns skönt. Det beror ju helt och hållet på hur allting gått och vad han har visat för resultat. Allting måste ju vara relativt :) Men min dröm är att ta 120.000 minst för honom, för att kunna köpa den häst jag drömmer om. MEN är han inte värd 120 när jag väljer att sälja så kommer jag ju absolut inte begära de. Sen ser ja ju hellre att han hamnar någonstans bra än att få massa betalt och han hamnar hos helt fel människa. Pengar är inte allt. Men vi får se, det han är värd - kommer han att kosta helt enkelt :)


Kan du inte skriva vad det är för galopprogram?
- Absolut! Träningsprogrammet är såhär;
3 min galopp hö varv – skritt ½ - 1 min
3 min galopp vä varv – skritt ½ - 1 min
Upprepa 3 ggr  så att totala arbetet blir 18 minuter galopp.

Använd klocka för att rätt bedöma tiden, annars är det lätt hänt att hästen arbetas mer i sin ”lätta” galopp. Träningspasset ska alltid följas av en vilodag, då muskulaturen ges tid till återhämtning. Detta träningsprogram kan även ingå i den friska hästens ordinarie arbete, t.ex. 1 gång per vecka och ska alltid följas av en vilodag.

Älskar verkligen denna övning och den har alltid fungerat super på mina hästar! Så tvekar verkligen inte om att denna inte skulle fungera. Det bästa med denna övning är att den kan göras både uppsuttet och vid tömlongering!

puss tess

Idag var vi iväg med Gustav hos Åsa Frykman, Mantorp.
Började med att kolla vad som har varit problem och hur länge det pågått.
Sedan började vi med att böja benen och det fanns reaktion på båda bak, högt upp. 0,5 gradigt halt på båda bak var han. "Smärtan" satt i knäna så det var ingen att diskutera, han behandlades i bakknäna.

Vi sket i att rönkta honom idag, eftersom problemet kom fram via böjprov så börjar vi med att behandla. Är det så att behandlingen inte fungerar då är det värt att rönkta och se vad som kan vara fel. Men enligt Åsa var detta vanligt bland unghästar, speciellt i den form som han är (tunn, lång och ganska omusklad). Så hon är ganska säker på att behandlingen hjälper.

Nu ska han gå ett galopprogram i 14 dagar, i töm - ej ridas. Detta ska han göra varannan dag. Den här galoppövningen har jag gjort sedan jag hade Billy och jag älskar den! Den hjälper hästarna att stärka rygg och bakben och är även bra mot kotledsinflamationer osv. Så det ska nog bli bra! Vi ska tillbaka den 1 mars, samma dag som vi kommer hem från Thailand hihi skapligt stressigt blir det.  Men de här blir nog bra! Skönt iallafall att det inte var större än såhär..

puss tess

Idag är det ett år, ett år sedan hon försvann och lämnade en enorm saknad.
Jag orkar inte skriva något speciellt idag, allt känns bara otroligt tungt.
Du är otroligt saknad, Cassiopeia.

Jag älskar dig mest av allting,
ingen kommer någonsin ta din plats
och du kommer alltid att vara min prinsessa!

Jag önskar jag kunde ta dig tillbaka,
att jag kunde vrida tillbaka tiden och fortsätta där allt slutade.
Jag har så många frågor utan svar.

Hoppas du har det bra, att du mår bra
Att du tänker på mig ibland, så som jag tänker på dig.
I'll always remember you

Cassiopeia
11/6 2004 - 11/2 2009
Vila i frid mitt hjärta

Efter att hästen vi bestämt oss för, inte gått igenom besiktningen var Alexandra snäll och lånade ut Samantha. Men det var ändå någonting som saknades i stallet, en egen häst. Även fast jag hade Sami valde jag att kolla på fler hästar, nästa häst i mitt liv.. – Golden Poem.

Gustav hade jag följt sedan han var föl och visste klart och tydligt vem han var. Men det var inte förens Alexandra sa att han skulle säljas som jag började titta på honom ordentligt. Jag bestämde mig för att prova, jag var nog lite desperat efter någonting eget hihi. Den 3 juli 2009 var i alla fall den dagen jag provade Gustav hemma hos Alexandra första gången.

Efter lite diskussioner hemma valde vi att besiktiga honom för att se om han skulle gå igenom. Den 10 juli gick han igenom besiktningen och den 11 juli 2009 stod han hemma på gården, med mig som ny ägare.

Vår första tid var allt annat än lyckat. Dagen efter att han kommit hem åkte jag på semester i Skåne och tre dagar senare hade han fått sig en spark över knäet och han var halt. När jag kom hem från semestern var han fortfarande halt och veterinär fick tillkallas. Det blev pencilin och såret han hade fick tejpas ihop och skulle rengöras varje dag för att sen lindas om. Inte riktigt vad jag hade räknat med som start.


Men han blev snart bra och kunde börja sättas igång lite lätt. Jobbade honom mycket under tömkörning och longering den första tiden för att få honom bekväm med mina tygeltag och få upp en grund från marken. Väl upp på ryggen var han mycket snäll och det var sällan något bråk. Det enda var att energin saknades.

Under hösten fick vi tillbaka energin och vi var med på både hopp- och dressyrträningar. Den 27 september gjorde vi vår första tävlingsdebut. En liten kamrathoppning på 50cm och han var superduktig, felfri och inte en tendens till att stanna.

Vi fortsatte att träna under hösten och det var i början av november som det började dyka upp lite små problem. Ingenting vi reagerade direkt på, utan att enligt tränare bara var dumheter som skulle ridas bort. Han fick vila hela december månad då jag kände att hösten hade varit tuff.

Idag står vi här i februari med en häst som är ofräsch. Jag vet inte hur vår framtid kommer att se ut. Först och främst ska han bli fullt frisk och ridas så han går LB dressyr och 110 hoppning. Sen får vi se hur vi passar ihop och hur han utvecklats, antingen stannar han kvar i familjen och vi kämpar vidare, eller så säljs han till någon som verkligen kan ta vara på hans kapacitet! Allt återstår att se. Det jag lärt mig av Gustav under den här tiden är att han är en fantastiskt fin häst med alla potentialer i världen att bli någonting bra! Han är snäll och mysig som förtjänar de bästa..

Golden Poem
Halvblods valack
2005
e. Poet – Gold Fireline – Goldlöwe
Uppf. Hans-Gunnar Kjörsvik
Äg. Therese Klintestam

puss tess

Jag har ju glömt att skriva hur det gått med Ida nu såg ja!
Igår var vi ute och red i skogen med dom andra bebishästarna. Var förövrigt första gången i skogen och andra gången vi red själva, utan att någon höll i linan. Så himla duktig var hon! Superlugn och inte en tendens till att bocka eller skjuta rygg. Vi var ute i ca 30 minuter, räckte gott och väl, hon var helt slut när vi kom hem.

Idag var vi i ridhuset för första gången. Åkte transport upp och hon var superduktig att åka med, lugn och fin. Väl uppe i ridhuset var det lite spänt och det tog ett bra tag innan hon blev trött och kunde slappna av. Bråkade första gången jag hängde på henne men sen var det lugnt igen. Red runt efter Calle och Felicia i både skritt och trav runt fyrkantsspåret. Hon var verkligen jätteduktig, sökte sig till och med ner med ett stöd mot bettet!

Imorgon ska vi ut i skogen igen, sen vilar hon på torsdag. Förhoppningvis ska vi kunna ta våran första galopp på fredag sen kan jag nog mer eller mindre säga att hon är inriden ;) hihi mer om Ida imorgon!

Contessa, Göran och Ida på skogstur!

puss tess

Efter att både Cassiopeia och Mans Santiniqe lämnat livet här var jag utan häst ganska länge. Men efter mycket lovande ord från tränare, familj och vänner bestämde jag mig för att börja provrida lite hästar och se. Tyvärr gick den som vi bestämde oss för inte igenom besiktningen. Som tur var ställde min fantastiska vän Alexandra upp och lånade ut sin häst till mig tills jag hittade nått eget – Samantha.

Den 7 juni 2009 stod Samantha i hagen hemma hos oss. Jag kände Samantha sen tidigare och har följt hennes framgångar genom åren. Det svarta lilla stot med hjärtformad stjärn i pannan har gjort mycket i sitt liv. Hon har hunnit gå upp till 1,40 m hoppning, LA dressyr, Debutant fälttävlan och har fått fina föl i sina dagar som avelssto. Hon har även varit runt hos en hel del ryttare och oftast placerat sig bra hos alla. En riktig stjärna med hjärta av guld!

Under vår första tid ihop var det mest att hitta knapparna och njuta av att faktiskt ha en häst igen. Vi satsade ganska mycket på träningen under första månaden, tro det eller ej så var Samantha ganska svårriden och framför allt en mycket bestämd dam. Något jag inte sett sen tidigare. Men ju mer jag red henne och ju mer dagarna gick hittade vi varandra riktigt bra!

Vi gjorde vår tävlingsdebut i slutet på juni och vi började väldigt simpelt. Vi red två stilbedömningsklasser på 80 respektive 90 cm, enligt Samanthas tycke – lite väl löjligt. Men jag var mycket nöjd! Första tiden ihop på tävlingsbanan var det ingen tanke på placering, utan målet var en bra ritt med harmonisk känsla - en felfri ritt var en bonus!

I juli fortsatte vi, men vi tog ett steg upp. Vi red nu 90 och 100 cm klasser och hon var alltid lika duktig. För en gångs skull var det skönt med en läromästare som kunde allt och gjorde det mesta du bad om. Vi började träna för Daniel Svensson och det var här som det verkligen hände saker! Vi blev mer och mer ihop rida med varandra och för första gången kände jag att det faktiskt stämde, till 110% med Samantha.

Hela sommaren fortsatte och det kändes bara bättre och bättre för varje dag. Det kändes även som det hände någonting på tävlingsbanorna och för en gångs skull började vi faktiskt plocka lite placeringar. I början av september kändes hon som min egna och jag hade förtränkt att det kanske skulle komma en dag då hon skulle åka ifrån mig.

Självklart kom den dagen. Men tårarna kom redan när hon hamnade ute på annons, det kändes på nått sätt som att hon redan var borta, som att hon redan hade åkt. Jag hade svårt att ta in allt på träningarna och kände att tävlingarna inte längre spelade någon roll och trots de var det nästan här som det gick bäst. Vi var riktigt ihoprida och glada ihop, det kändes så bra i hennes närhet!

Den 18 december var dagen då hon åkte hem. En sista ridtur i snön sen var hon borta. Den 29 december fick hon ny ägare och det är jag jätteglad för. Jenny verkar tycka om henne supermycket och förhoppningsvis är Sami glad och lycklig som får hamna i centrum. Tror de kommer bli toppen för dom två, håller tummarna för dom iallafall :) Saknar min Samantha och önskar varje dag att jag hade haft tiden och pengarna för att kunna köpa henne själv. Vi fick iallafall 6 månader och 11 dagar tillsammans.

Samantha
Halvblods sto
1995
e. Artist - Waldfee - Waldschuetz
Äg. Jenny Ivung

Jag vet inte om det var någon mer än jag som kollade på WC-hoppningen från Frankrike häromdagen? Hur som helst, en ryttare som jag verkligen lade märke till var Roger Yvest-Bost. Det var den vidrigaste ridstil jag sett i en WC-hoppning! Ingen som helst kontroll, ingen balans och ingen harmoni för fem öre. Eller ja, det var iallafall så det såg ut. Vem vet, det kanske kändes bra uppe på ryggen? Det jag direkt tänkte var iallafall att "herregud, så där ser de ju ut på lokala ponnyhoppningar", fördom? Aa lite. Men det var min första tanke. Sen ska man inte döma någon bara efter ridstil. Jag menar, han är ju ändå i Världscupen på 1,60 hinder och tar sig runt, så något bra måste det ju finnas i han, eller?

Tyvärr hittade jag ingen film på just denna ritt från helgen, som verkligen slog alla rekord. Utan hittade bara denna, så den får duga. Tycker dock det ser precis lika illa ut här. Eller är det bara jag?

Förövrigt så var det en väldigt tuff bana i helgen, endast två felfria och till omhoppning. Dom på 16 fel (!!) fick med sig WC-poäng ifrån tävlingen, tror aldrig det hänt förut! Vinnaren var iallafall Marcus Ehning, min absoluta favorit! Jag hoppas verkligen han tar hem hela rubbet, finns ingen bättre stilikon än honom..

Vem tror du vinner Världscup hoppningen iår?

puss tess

Igår hade jag besöksrekord här på bloggen och det är alltid superkul! :) Jag hoppas verkligen att ni nya läsare kommer tillbaka och jag uppskattar verkligen om alla ni läsare vill komma med tips på hur bloggen ska bli bättre! Efter min semester ska jag orka ta tag i de ordentligt så alla tips är välkomna, vad vill ni läsa om?

Ett litet tips bara för att följa en blogg på lättaste sätt - BLOGLOVIN!
Det är verkligen en toppensida där man lätt kan följa vilka bloggar man vill. Du ser lätt om någon uppdaterat så du missar aldrig ett nytt inlägg. Jag följer alla "mina" bloggar via bloglovin och är supernöjd. Ett litet tips bara :)



Tänkte även ha en frågestund under dom två veckorna jag är borta, börjar då isåfall på fredag, vad tror ni om de? Skulle det vara intressant? Ska även fixa någon form av bloppis när ja kommer hem. Sen ska ja försöka skriva klart om alla hästarna innan ja åker.. Kom gärna me tips o ideer till bloggen!

puss tess

Dag två på kursen idag. Fick låna ett ponny hackamoor då jag själv inte hade någonting. I början var det mest avcheckning om gas, broms och svänga funkade. Broms och svänga var väl lite svårare än just gas. Han kändes jätte stirrig redan på framridningen och kände direkt att "detta kommer gå åt helvete".

Började på samma spår som igår, få dom runda runt innerskänkeln och flytta för skänklarna. Både på volt och på rakt spår. Det gick väl helt okej men när vi sen skulle börja hoppa så rasade allt samman. Han var inte alls så som han brukar. Han stannade gång på gång. Tvekade, hoppade inte upp sig och var så jävla tråkig. Så efter 20 minuter gav vi upp. Både jag, LB och flera på läktaren kunde konstatera att han är ofräsh. Inte halt, men någonstans finns de nått som inte stämmer..

Så var bara hoppa av och åka hem. Nu blir det kliniken med honom, en ordentlig koll. Kolla varenda muskel, rönkta varenda kroppsdel och förhoppningsvis få fram någongång - en frisk häst ska inte bete sig som han gjorde idag.

Jag är så jävla trött på skiten, jag orkar verkligen inte mer. Det vore kul om jag någongång fick ha en frisk och hel häst som jag kan träna och tävla på - som jag älskar. Men faaan nae, de ska alltid vara nått jävla skit som jävlas och jag är SÅ trött på't. Brutit ihop x-antal gånger idag. Jag tvekar på mig själv och min egna ridning. Är det mitt fel att hästarna inte håller? Har jag bara otur? Köper jag fel hästar? VAD HÄNDER?! Just nu vill jag  bara gräva ner mig och skita i allt :'( Fy fan vad skönt de ska bli med semester om en vecka..!

fick även kapa denna då den va för lång..

puss tess

Första dagen på den fina två-dagars kursen uppe på klubben för Lotta Björe idag. Gillar LB's övningar då hon ofta koncentrerar sig på grundjobbet dvs markarbetet. Och det är ju faktiskt sånt som är viktigast och faktiskt de vi behöver träna på! Iallafall jag och Gustav.

Vi började med att jobba hästarna på volt i trav och galopp, få dom runda för skänkeln och avslappnade. Gustav var helt tokig, mer eller mindre bara på fram- eller bakbenen. Sen övergick vi i att runda dom för innerskänkeln på volter runt hinder och i serpentinbågar - allt under nedsittning utan stigbyglar för att träna balansen. Vi jobbade även med att få hästarna att flytta för skänkeln, så vi red lite sidförande, öppna och sluta. Gick helt okej. Gustav är ju ganska ny på just det med för att vara honom tyckte jag att han gjorde det helt okej. När vi väl gick över till hoppningen var det mycket fokus på grundridningen, sitsen, anridning och landning. Fick aldrig någon bra känsla i min ridning då jag kände att jag inte hade någon som helst kontakt med Gustav och det kändes bara uppåt mer än framåt.

Jobbade på iallafall, travhoppning och galopphoppning. Var allt annat än nöjd efter passet, tvekade på min egna ridning och på Gustav. Det kändes långt ifrån bra men med lite snack med LB och andra underbara människor så bestämde vi att vara med imorgon igen iallafall, dock med ett ponnyhack på honom istället för bett som idag.

fick dock kapa halva filmen pga längden..

puss tess

Han kanske känner av träningen från igår om det var tufft? Du har aldrig provat att ta låtsas som det regnar metoden istället för att ta strid när han protesterar? Brukar han vara "dum" på uteritter rent generellt?
- Kopierar inte allt du skrev utan tog bara delar av de så de inte skulle bli så långt :) Självklart har han nog lite träningsvärk sedan gårddagen, det tror jag absolut. Vore nästan konstigt om han inte hade det faktiskt. Okej, nu kanske det tolkades som att vi hade värsta bråket under dagens ritt, men riktigt så var det ju inte. Jag själv var lugn, men bestämt. Jag talade om för honom att ställa sig rakt upp är inte okej bara för att jag tar lite i tygeln - enbart en dumhet för att komma undan (med tanke på att han gör det jämt när de blir jobbigt). Så de var ju inte så att jag typ satt och slet i tyglarna o bankade på för att han inte flyttade för skänkeln med en gång. Men jag vet inte om jag vill lossas som att de regnar (eller som ingenting) när han ställer sig rakt upp ;) Mjo, både jag och nej. Han dummar sig iallafall mer vid uteritter än i ridhus tex. Iallafall när man rider ensam. Han blir kaxig helt enkelt, jag tror de är så iaf. Nu när han vuxit i sin kropp lite har väl huvudet växt lite på honom också, ja menar - han är ju grabb ;p hihi

Det var som min tränare sa. Han är en kille med humör. Han är envis och ger sig inte i första taget och det får då inte jag heller göra. Troligtvis har han fått komma undan tidigare när de blir jobbigt och tror han kan göra likadant nu. Jag erkänner att jag givit upp ibland men det ska bli ändring på! Nu ska vi få ordning på lilleman!

puss tess

Efter gårddagens tuffa träning tänkte jag vara snäll mot lilla Gustav och bara ta en mysig tur i skogen. Tänkte bara skritta och känna lite på honom, kanske flytta honom lite för skänkeln för att se om träningen igår gett resultat. Men Gustav var ett riktigt jäkla monster idag!!

Trippade och stegrade sig fram mer eller mindre hela vägen, suck. Han är verkligen dum när han reser sig, för det är bara jäkla lathet över att han inte vill arbeta. Så istället för en 30 minuters lugn och harmonisk ridtur så blev det en 40 minuters fajt om vem som skulle vinna. 5 minuter innan vi var hemma gav han sig - jag vann!

Då blev det långa tyglar och belöning, då var han duktig. Var lite svettig när vi kom tillbaka, men inte så konstigt om man går och stressar upp sig själv i djup snö i nästan 40 minuter, knashäst!

Imorgon väntas LB träning, får se hur det går!

Jobbade med Ida idag också. Hon var riktigt duktig idag! Kunde rida på henne idag, i lina. Inte en enda tendens till att bocka eller skjuta rygg. Så i nästa vecka ska jag nog kunna rida henne själv, utan lina. Hoppas på det! Hon är ju en väldigt fin och trevlig häst i övrigt. Ska fixa bild på henne imorgon :)

puss tess

Sylve Söderstrand, som är landslagstränare för det norska hopplaget, utsågs i lördags till Årets Tränare 2009 i Norge.

På den norska Hästgalan 2010, som kan liknas vid svenska Ryttargalan, hyllar man dem som gjort fina prestationer inom ridsporten, travet och galoppen. Över 500 personer fanns på plats i lördags kväll när Hästgalan arrangerades för andra året i rad.

Sylve Söderstrand fick priset som Årets Tränare för att ha tagit hopplandslaget till stora framgångar. Det norska hopplandslaget fick också pris för Årets Prestation, för sin vinst i FEI Nations Cup.

Källa: Tidningen Ridsport

Igår var det dressyrträning för Kerstin Bindekrans. Första träningen för iår, trodde dock den skulle bli inställd pga snökaoset, men vi lyckades komma upp till ridhuset iallafall.

Gustav var ganska fin under framridningen, men när vi väl började arbeta var han ett monster! Jag fick jobba som ett as, han bara vägrade att ge sig. Fick jobba med att flytta undan för skänkeln först, något herrn för dagen absolut inte ville. Sedan skulle vi jobba med att försöka få ordning på den där jäkla nacken. Jobbade då i skritt och trav, mycket övergångar. Sen skulle han ta innerhand och innerskänkeln för att flytta undan för innerskänkeln. Jobbade med detta mycket i höger och vänster varv i trav. Efter ca 35 minuter släppte han faktiskt och jag hade ett stöd i handen och kunde flytta honom för innerskänkel. Men sen vart det tvärstopp i galoppen. Är riktigt obehagligt i vissa lägen då han blir rysligt hög i nacken, nästan så att han nockar mig. Men faktiskt så var han riktigt ridbar och fin sista 10 minutrarna när vi travade av.

Målet denna träning var alltså att han skulle ta innerskänkeln och ta ett stöd på bettet. Stora slutmålet är nacken - som kanske alla förstår. Men detta görs inte på en dag som även KB kunde konstatera. Är bara att fortsätta träna och få ett stöd på bettet och jobba honom runt innerskänkel med mycket övergångar.

En sak han börjat med är att ställa sig när de blir jobbigt, dumheter! Nu blir det att börja rida med pekpinnen som Tobbe Larsson säger!

Tyvärr blev det ingen film från denna träning då kameran la av efter 15 sekunder. Men nästa gång så!

sakna min finfina sami ! ♥

puss tess

Mitt under ridlektionen gav taket vika på ridhuset i Uddevalla. Två flickor fick på tisdagskvällen grävas fram under snö och rasmassor.
– Det var fruktansvärt. Allt blev kolsvart och ingen visste om barnen hade klarat sig, säger mamman Catharina Alexandersson.

Det var mitt under en lektion på tisdagskvällen som taket på ridhuset plötsligt gav vika och rasade in över halva byggnaden. Där inne befann sig nio personer i ridhuset, sju ridelever på sina hästar, en förälder och en ridlärare. En av flickorna låg under snö och rasmassor i över tio minuter, innan hon påträffades. Två flickor fick grävas fram och en ponny fick avlivas efter att ha klämts fast under rasmassorna.

Polisen berättar för Aftonbladet att när taket till ridskolan började ge vika så blev hästarna oroliga och sprang iväg mot den del som klarade sig.
– Tack vare det så klarade sig flickorna. De hade alla änglavakt, och hjälp av sina hästar, säger Jan Strannegård, presstalesman vid polisen i Västra Götaland.

Den flicka och häst som klämdes fast befann sig längre bort i byggnaden. Under allt bråte lyckades hon få ut en hand och vinkade efter hjälp. Flickan kunde grävas fram av sin pappa – men hade hon hamnat en meter till åt sidan hade hon skadats mycket svårt enligt polisen. Chockade ridelever och personal togs om hand av sjukvårdspersonal på plats under kvällen.

En teori om anledningen till raset är att det är tyngden av all snö som fått taket att ge vika.



Källa: Tidningen Ridsport & Aftonbladet

Idag fick jag mail från Billys nya ägare. Massa fina bilder, så underbart! :)
Tänkte att jag måste ju bjuda på några så ni ser hur underbart bra han har de och hur fin min lilla ponnyskrutt är! Oh vad jah saknar honom min lilla skit. Men jag kunde inte hittat någon bättre ägare än Amanda! :)

puss tess

Idag tog jag mig själv i kragen och traskade upp till ridhuset med Gustav. Började med 5 minuters longering så han fick springa av sig det värsta (han har ju oturligt vilat i 3 dagar, oops!). Väl uppe på ryggen började vi med övergångar, hela tiden. Skritt - halt - skritt. Trav - skritt - halt - trav osv osv. Tillslut fick jag faktiskt ett litet stöd på bettet och vi kunde arbeta harmoniskt i hela 20 minuter! Efter en liten skritt paus var han helt plötsligt som en jäkla tegelvägg i vänstervarv. Vet inte riktigt vad det kom ifrån, men det blev väl jobbigt. Han var iallafall riktigt riktigt fin dom sista 10, underbart med ett ridpass utan tjafs för en gångs skull!

Stackars lilla Gustav, blir en hårdvecka för honom denna vecka. Fast iofs behövs det ju, så inte för den delen. Imorgon väntas dressyrträning för KB, första för året. Ska bli superhärligt! Förhoppningsvis har hon massvis med tips och övningar vi kan sysselsätta oss med nu sista veckan. Jag är faktiskt peppad för en gångs skull :) Sen väntas det en skogstur i snön med lite galopp på torsdag. På fredag och lördag är det träning för LB, längtar sjukt mycket! Inte hoppad på snart två veckor så ska bli riktigt kul! Sen får vi nog se vad lilleman orkar med på söndag. Har iaf anmält honom nu till årets första tävling. Det blir i mars! :)

Tränade även Ida idag. Gjorde jag ju iofs igår också men då skrev jag aldrig. Igår kunde jag iallafall hänga på damen som hade fått galoppera sig riktigt trött i snön innan. Och vet ni vad? Idag kunde jag sitta på henne igen! Så kan konstatera att det bara var dumheter den gången hon sköt rygg och sparkade. Så imorgon ska vi på't igen. Kanske att jag kan rida henne lite själv då, iallafall i skritt. Får se, huvudsaken är att själva uppsittningen funkar just nu. Duuuktig Ida!

puss tess

Nästa häst som passerade in i mitt liv efter Cassiopeia, var ganska oplanerad. Men tänker ändå berätta om henne för er  idag – Mans Santiniqe.

När Cassiopeia stod skadad gick jag och en vän ihop och köpte en häst tillsammans, en häst som skulle vara ett projekt. Jag provred henne den 14 maj 2008. Hon var då grundriden, väldigt sparkig men på något sätt harmonisk att rida. Vi bestämde oss direkt.

Den 17 maj 2008 kom det lilla stot Sunny till gården, hon hade nu två nya ägare. Under den första tiden tog vi det mycket lugnt och jag bestämde mig för att mer eller mindre börja om med henne, då hon kändes stressad. Allt gick mycket bra och fortare än vad jag trott.

Redan i mitten på juni var hon relativt stadig på tygeln, tog hjälperna och kunde faktiskt skutta runt en 70cm bana, helt utan problem. Sunny var en bestämd dam, helt otittig men väldigt skarp i huvudet. Trots det var hon väldigt social och tillgiven, hon gillade uppmärksamhet.

I mitten på augusti och september var hon som finast. Vi gjorde både dressyr och hoppstarter på lokal nivå med godkänt resultat. Hon var superlugn i transporten, på banan, på framridning – ja, genom allt! Hon kändes riktigt trygg och det var här vi bestämde oss för att nu var hon redo för att säljas, vilket var vårat mål redan från början.

Tyvärr sa Sunny ifrån och litade inte alls på de nya folken som kom och tittade. Hon accepterade två stycken som var och provred, dom ena hoppade av medans dom andra var väldigt intresserade.

Väl dags för veterinärbesiktning gick hon inte igenom. Hon var väldigt öm i ryggen, nedre delen av nacken och övre delen av bakbenen. Efter denna besiktning blev det väldigt mycket strul och jag och min pappa valde helt enkelt att köpa henne själva och behandla henne för att sedan kunna sälja henne – som en frisk och hel häst. Vi gjorde verkligen allting för denna lilla dam. Hon var på kliniken tre gånger och röntgades, masserades och behandlades för sin kropp som troligen fått all stryk pga fel belastningar, redan som unghäst. Hon fick akupunktur, vila, ja allt. Tyvärr var det ingenting som hjälpte henne. Vi gjorde verkligen allting vi kunde under 4½ månad, men utan resultat. Enligt en av våra veterinärer under denna tid hade Sunny fel i nacken pga kotor som var för korta, han konstaterade att hon hade kissing spines och spänningar i rygg och kors.

Vi fick då två val. Låta henne gå som sällskapshäst under smärtstillande i minst 6 månader för och se om de blev bättre eller låta henne somna in. Självklart var det för oss att prova om hon blev bättre, så hon fick en tid som sällskapshäst. Till en början verkade allt bra, men det var bara en inbillning.

Bara några dagar efter Peias bortgång blev Sunny allt surare. Hon stod ensam i hagen eller i ett hörn i boxen. Ryggen hade dessutom blev så pass dålig och öm att vi tillslut inte fick lägga på henne täcke eller borsta henne utan att hon sparkades eller anföll.

Det var på nått sätt Sunnys sätt att tala om hur ont hon hade och vi kunde inte längre plåga henne. Jag tror också hon saknade Peis, jag har nämligen aldrig sett henne så ”nere” som då. Det var som att glöden i ögonen hade försvunnit. Vi kunde helt enkelt inte ha kvar henne, bara för vår skull. Detta var en riktigt tung tid. Bara två månader tidigare hittade vi ju Peisan död och nu skulle det vara Sunnys tur.

Med tanke på hennes smärta ville jag inte att hon skulle lida för min skull och därför slutade hennes öde så som det gjorde. Den 20 maj 2009 somnade min älskade häst in. Tillsammans fick vi 1 år och 3 dagar dagar tillsammans..

Jag är jättestolt över Sunny. Hon gick från grundutbildad till att hoppa banor på 1m och göra rörelser från LA dressyren, för mig är det stort!! Hon var en fantastisk häst och jag tror hon hade blivit en superfin ridhäst om hon bara hade fått vara frisk. Det känns jättetungt att det var jag som var tvungen att ta det beslutet som togs. Samtidigt som jag försöker intala mig att jag gjorde nog allting jag kunde och jag hoppas hon förstår det. Jag hoppas att hon numera galopperar utan smärta, tillsammans med sin bästa vän igen och att hon är lycklig.

Jag önskar jag kunde gjort mer min vän..

Mans Santiniqe
Varmblod / fullblods sto
e. Le Mans – Pay Action
12/6-2002 – 20/5-2009
Vila i frid

puss tess

ASVH har beslutat att utse Cardento 933 till Årets Hingst 2009. Beslutet har tagits av ASVHs styrelse i samverkan med Avelsvärderingsnämnden. Cardento 933 blev även utsedd till Årets Hingst 2006 och är den första hingsten som får denna utmärkelse en andra gång.

I arbetet med att utse vilken hingst som ska få utmärkelsen är följande kriterier vägledande.
1. Hingst som genom sina avkommors internationella framgångar visat på sin goda förärvning av prestationsegenskaper
2. Hingst ska vara verksam i svensk avel
3. Utmärkelsen kan även delas ut postumt
4. Samma hingst kan få utmärkelsen mer än en gång

Tidigare års vinnare
2002 Robin Z 723
2003 Cortez 679
2004 Briar 899
2005 Feliciano 823
2006 Cardento 933
2007 Don Primero 981
2008 Master 850

Källa: Tidningen Ridsport

puss tess

Nominerade 2010